Kemikalierna som ersätter PFAS ska undersökas i friluftskläder

De senaste åren har kläder börjat säljas med ett nytt argument: de är PFAS-fria. Från både konsumenter och EU finns ett tryck på företag att få bort PFAS-ämnen från plaggen. Fast vad som ersätter de farliga kemikalierna kan skilja stort, faktiskt från tyg till tyg.

Forskare i kemi och företagsekonomi vid Örebro Universitet har nu fått 6,1 miljoner från Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse för att undersöka vad som ersätter PFAS i friluftskläder – och om det kan finnas faror med vissa av substituten.

– Vi är väldigt glada att få göra projektet. Det här är en viktig fråga där vi kan göra skillnad, säger företagsekonomen Sabina Du Rietz.

Använder odlade människoceller

Tillsammans med miljökemisterna Ingrid Ericson Jogsten och Maria Larsson kommer hon att undersöka hur klädföretag i friluftssektorn fasar ut PFAS och om de substitut som används är skadliga för djur, natur och människor. Intervjuer med företagen om vad som påverkar deras beslut ska kombineras med laboratorietester.

I en inkubator i ett av laboratorierna står odlade människoceller redo. Med hjälp av dem går det att använda det som kallas effektbaserade toxikologiska analysmetoder. Det är ett sätt att mäta den totala effekten av ämnen, cocktail-effekten. De gör också att man slipper genomföra tester på djur.

Celltesterna kommer att kombineras med andra metoder för att undersöka giftighet och identifiera skadliga ämnen. Då handlar det om avancerad kemisk analys och också om fraktionering, att dela upp prover i mindre delar.

– Vi kan mäta den totala effekten, testa enskilda ämnen eller mindre fraktioner. Det är en väldig styrka, säger Maria Larsson.

Nytt förslag om totalförbud

De tusentals olika kemikalier som gemensamt kallas PFAS har mycket användbara egenskaper. Inte minst inom klädbranschen har det varit efterfrågat med kemikalier som avvisar vatten, olja eller smuts från plaggen.

Men PFAS har också visat sig ha många skadliga effekter. Det är mycket svårt att bryta ner, förorenar mark och vatten och anrikas i blodet och levern hos djur och människor.

Nyligen kom ett förslag från den europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, om att till stor del förbjuda de över 10 000 ämnen som idag räknas till PFAS-gruppen. Ett sådant förbud skulle kunna leda till stora förändringar om några år, om det godkänns av EU-kommissionen och EU:s medlemsländer.

– Det är mycket spännande att kunna följa företagen under den här processen. Nu är det verkligen skarpt läge för dem, säger Ingrid Ericson Jogsten.

Intresserade företag

Samtidigt finns också ett tryck från konsumenter som inte vill köpa PFAS-behandlade kläder och föremål. Vissa företag har redan har gjort ansträngningar för att hitta ersättningsprodukter.

Det blir särskilt tydligt hos de bolag som säljer tåliga friluftskläder som ska användas i naturen.

– Det är en av anledningarna till att vi har valt den här branschen, för att företagen vill ligga långt fram, säger Sabina Du Rietz.

Ett problem med att använda nya substitut är att riskerna inte är kända. Det var vad som hände när vissa plastbelagda tyger fick konkurrens av tyger som behandlats med PFAS. Riskerna var inte tillräckligt utforskade.

– Små barn sitter i vattenpölar. Så som förälder är det klart att man tänker att man vill köpa något som håller barnen torra, men gör att de slipper sitta och svettas i galon. Sedan dröjer det tio år och så får man reda på att kemikalierna hamnar i barnets blod och påverkar vår hälsa, säger Ingrid Ericson Jogsten.

”Det ska vara tipptopp”

I det nya forskningsprojektet kommer friluftskläder att testas i laboraratorium, samtidigt som intervjustudier görs med företagen för att se hur de arbetar och vad som påverkar deras beslut. Kanske spelar underleverantörernas kunskap en roll, kanske har vi konsumenter höjt kraven och vant oss vid att regnjackan vi tar till jobbet ska tåla allt.

– Det är som att alla vi som köper en jacka hos någon av de här kedjorna ska bestiga Mount Everest. Det ska vara tipptopp. Vi som konsumenter vill kanske ha samma jacka som en äventyrare – även om vi inte behöver det, säger Sabina Du Rietz.

Forskningen inleds i sommar och beräknas vara klar 2027.