Kognitiv försämring efter behandling av långsamväxande hjärntumör
Behandlingen av en långsamväxande hjärntumör följs ofta av försämrade kognitiva funktioner som svårigheter att skifta fokus och nedsatt språkförmåga. Det visar en studie ledd från Göteborgs universitet. Forskarna menar att behandling tidigt efter diagnos inte alltid är optimalt.
Långsamväxande hjärntumörer, så kallade IDH-muterade gliom, har relativt god prognos. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling och cellgiftsbehandling.
Den nu aktuella studien, publicerad i tidskriften Neuro-Oncology, visar dock att många patienter uppvisar mätbara kognitiva försämringar under det första året efter behandling. Hittills har dessa effekter inte varit särskilt väl studerade.
Forskningen har gjorts på patienter vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Totalt följdes 127 individer som genomgick kirurgi och i de flesta fall även strål- och cellgiftsbehandling i linje med nuvarande riktlinjer och vårdprogram. Deltagarna genomgick omfattande tester av kognitiva funktioner, både före operation och ett år efter.
Sämre planeringsförmåga och språk
Det som främst påverkades var de exekutiva funktionerna, alltså förmågor som behövs för att planera och organisera sin tillvaro. I studien var resultaten tydligast vad gäller förmågan att växla fokus. Det var också vanligt med försämringar i språkfunktioner, exempelvis verbalt tempo, språklig inlärning och minne. Försämringarna var tydligast hos de deltagare som fått både strål- och cellgiftsbehandling efter kirurgin, samt i gruppen äldre.
Dessa funktioner är kopplade till de delar av hjärnan där långsamtväxande gliom oftast uppstår: i pannloben som hanterar beteende, personlighet, omdöme och impulskontroll, och i tinningloben där hörsel, minne, språk och känslor kontrolleras.
En av de ledande bakom studien är Isabelle Rydén, doktorand inom klinisk neurovetenskap vid Göteborg universitet och neuropsykolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Patienter med IDH-muterade gliom lever generellt många år med sin sjukdom och vi ser att en hög andel får mätbara förändringar i kognitiv funktion redan tidigt efter behandling, säger hon. Det här understryker vikten av att följa upp kognitiva funktioner på samma sätt som vi följer bilddiagnostik och andra medicinska parametrar.
Risk för onödig funktionspåverkan
Forskarna menar att resultaten visar på behovet av att väga in kognitiva konsekvenser när behandling diskuteras och planeras. Cancerbehandlingen är central och i många fall avgörande för prognosen, men att enbart låta vårdprogrammens tidsramar styra besluten är inte alltid optimalt.
– Det handlar inte om att avstå behandling, betonar Isabelle Rydén. För vissa patienter är det helt självklart att sätta in intensiv behandling tidigt. Men för andra, där sjukdomen utvecklas långsammare, är det terapeutiska fönstret bredare, vilket innebär en onödig risk för kognitiva biverkningar om strålbehandling och cellgifter initieras för tidigt.
I nästa steg undersöker forskargruppen hur patienternas kognitiva funktioner utvecklas över längre tid. Forskarna planerar att kartlägga faktorer som påverkar förloppet, samt vilka områden och nätverk i hjärnan som är särskilt känsliga för negativa konsekvenser av behandling.
Studie: Reliable cognitive changes the first year following guideline-based treatment of IDH mutated gliomas: a longitudinal multicenter study, https://doi.org/10.1093/neuonc/noaf263
Expertkontakter:
Isabelle Rydén, doktorand och neuropsykolog, Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, tel. 0765 99 21 39, e-post isabelle.ryden@neuro.gu.se
Asgeir Jakola, professor och neurokirurg, Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, tel. 0725 55 91 01, e-post jakola.asgeir@gu.se
Presskontakt: Margareta G. Kubista, tel. 0705 30 19 80, e-post press@sahlgrenska.gu.se
Pressbilder: Isabelle Rydén (foto: Malin Arnesson) och Asgeir Jakola (foto: Josefin Bergenholtz)