Kraftledningsgator och vägrenar: Viktiga för växter och pollinatörer men kan inte ersätta ängs- och betesmarker

Kraftledningsgator och vägrenar kan hysa lika många arter som ängs- och betesmarker med höga naturvärden, men det är inte alla typer av arter som trivs där. Dessa modernare miljöer kan därför inte ersätta ängar och beteshagar, även om de särskilt i blomfattiga landskap kan ha betydelse för den biologiska mångfalden. Det konstaterar forskare på SLU som har studerat vilken roll kraftledningsgator och vägrenar kan spela för pollinatörer och växter.

Arealen av traditionellt skötta ängs- och betesmarker har minskat kraftigt sedan början av 1900-talet. Där finns en rik biologisk mångfald och många arter som är knutna till dessa livsmiljöer är hotade. Men oavsiktligt har människor också skapat gräsmarksmiljöer som i stor utsträckning liknar ängs- och betesmarker längs infrastruktur som vägar, järnvägar och vägkanter. Det är dock fortfarande oklart om dessa nya livsmiljöer kan stödja arter som är kopplade till gräsmarker med högt naturvärde.

Därför undersökte forskarna om vägrenar och kraftledningsgator hyser en liknande typ av diversitet.

– Vi såg att både vägrenar och kraftledningsgator kan hysa lika många arter av växter, humlor och fjärilar som fina betesmarker, men det handlade delvis om andra arter. Arter som är specialister, och ofta hotade, saknades för det mesta i dessa nya miljöer, säger Juliana Dániel-Ferreira, postdoktor i ekologi på SLU, som ledde studien.

Det kan bero på att vissa arter är högspecialiserade på specifika resurser som de inte kan hitta i infrastrukturmiljöer. Men det skulle också kunna vara så att infrastrukturmiljöer kan erbjuda andra resurser än vanliga betesmarker. Forskarna fann till exempel att fjärilsarter som ofta kopplas till skog var mer vanliga i kraftledningsgator.

– Vi såg också att gräsmarker som är belägna i närheten av kraftledningsgator i genomsnitt hade fler växtarter jämfört med när det saknades en kraftledningsgata, vilket tyder på att dessa miljöer berikar landskapet med växtarter. Och även om tidigare studier har visat att växter som trivs i vägrenar brukar vara generalister, kan dessa miljöer vara avgörande för att livskraftiga populationer av dessa arter bevaras.

Vägrenar och kraftledningsgator sköts främst av andra skäl än naturvård, vilket betyder att de faktiskt kan förbättras om de sköts för att gynna faunan och floran. Så sker visserligen längs en del vägar och järnvägar, men än så länge är merparten av dessa miljöer inte lika bra som traditionellt sköta ängs- och betesmarker.

– Därför borde bevarande och restaurering av betesmarker prioriteras av naturvården. Men vägrenar och kraftledningsgator kan ha stor betydelse för biologisk mångfald i blomfattiga landskap, där de är de enda resurser som finns kvar, säger Juliana.

Kontaktperson

Juliana Dániel Ferreira, postdoktor
Institutionen för stad och land, Centrum för biologisk mångfald
Sveriges lantbruksuniversitet
018-67 27 49, juliana.daniel.f@slu.se
https://www.slu.se/cv/juliana-daniel-ferreira/

Artikeln

Dániel-Ferreira, J., Fourcade, Y., Bommarco, R., Wissman, J., & Öckinger, E. (2023). Communities in infrastructure habitats are species rich but only partly support species associated with semi-natural grasslands. Journal of Applied Ecology. https://doi.org/10.1111/1365-2664.14378

Pressbild

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om denna nyhet. Klicka för högupplöst bild. Fotograf ska anges.)

Vägrenar kan vara mycket artrika, men de kan inte ersätta fina ängs- och betesmarker. Foto: Juliana Dániel Ferreira