Låglönearbete inte vanligare – men utförs oftare av redan utsatta grupper
Den svenska lönebildningsmodellen hindrar låglönesektorn från att växa, trots flera faktorer som pekar i den riktningen. Låglönearbetet utförs dock allt oftare av grupper som redan är utsatta på arbetsmarknaden. Det visar en studie från Göteborgs universitet, där forskarna undersökt låglönesektorns utveckling i Sverige från 2005 till 2020.
– Det här är en grupp som få forskare tittar på, och vi var intresserade av att se vad förändringarna på den svenska arbetsmarknaden under de senaste åren har fått för effekter, säger Patrik Vulkan, en av tre forskare bakom studien.
Bland de förändringar som skett lyfter forskarna politiska reformer som införandet av RUT-avdrag och förändringar i LAS som gjort det enklare att anställa personer på tidsbegränsade kontrakt. Det har också blivit dyrare att gå med i fack och a-kassa vilket har påverkat medlemsantal och inflytande för vissa fack.
En annan faktor är den teknologiska utvecklingen. I teorin ska denna bidra till att slå ut enkla och okvalificerade arbeten för att de kan ersättas med teknik på olika sätt. Men enligt forskarna har utfallet blivit ett annat.
– Många av de jobb vi kan se försvinna är inte de allra lägst betalda utan snarare de som befinner sig i mitten. Det är jobb inom industri och produktion som är ganska rutinartade, men där anställda historiskt sett haft ganska goda löner.
Svensk lönemodell har stark påverkan
Det finns inga heltäckande siffror för gruppen låginkomsttagare, så för att fånga utvecklingen har forskarna prövat flera olika definitioner och sätt att räkna. Siffrorna de använt kommer från SCB:s Arbetskraftsundersökningar och databasen LINDA.
– Det vanligaste inom internationell forskning är att definiera låglönearbete som att man tjänar 60 procent av medianlönen. När man räknar in dem som jobbar deltid och liknande är det också vanligt att räkna upp deras löner till heltidslöner. Men det speglar egentligen inte verkligheten eftersom många faktiskt jobbar deltid. Vissa har också osäkra jobb och arbetar inte hela året utan kanske några månader åt gången. Vi ville få fram siffror som bättre visar de faktiska lönerna.
De olika räknesätten visar alla på samma resultat: låglönesektorn i Sverige har inte vuxit under de senaste decennierna. Enligt forskarna är det ett tecken på att den svenska lönebildningsmodellen, där löner förhandlas mellan arbetsgivare och fack, har en stark effekt för att hålla samman lönespridningen.
– Låglönegruppen har inte vuxit trots alla åtgärder som gör att den borde ha gjort det. Det säger något om hur den svenska modellen fungerar. Givet att politiker och andra makthavare vill värna låglönearbetares villkor och position på arbetsmarknaden är det ett system som är viktigt att bevara.
Men trots att gruppen inte blivit större ser forskarna att sammansättningen har förändrats över tid.
– I slutet av vår mätperiod består gruppen i större utsträckning av kvinnor, unga, lågutbildade, personer med utomeuropeisk bakgrund och personer som jobbar deltid eller har tidsbegränsade anställningar. Det är alla faktorer som kännetecknar grupper som redan är rätt utsatta på den svenska arbetsmarknaden.
– Det är en oroande utveckling. Det gör att gruppen får allt sämre möjligheter att hävda sin rätt och att den svenska arbetsmarknaden blir mer segregerad, säger Patrik Vulkan.
Digital publicering:
Medverkande forskare:
- Johan Alfonsson, doktor i sociologi, Högskolan i Halmstad och Göteborgs universitet
- Patrik Vulkan, lektor i sociologi, Göteborgs universitet
- Thomas Berglund, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Kontakt:
Patrik Vulkan, telefon: 031–786 48 26, e-post: patrik.vulkan@socav.gu.se