Mänskliga aktiviteter, till exempel gruvdrift, olje- och gasproduktion och vattenbrunnar, innebär att ta ut och spruta in olika vätskor från eller till stort djup i berggrunden. Den djupa underjorden, från 500 meter till flera kilometer djup, har tidigare varit isolerad under geologiska tidsperioder och det är i stort sett okänt om hur mänskliga aktiviteter påverkar den.
En nyligen genomförd studie av ett internationellt forskarlag lett av professor Grant Ferguson vid Saskatchewans universitet i Kanada, med medverkan av docent Henrik Drake vid Linnéuniversitetet, har bland annat undersökt flödeshastigheten för vätskor i den djupa underjorden som är kopplad till mänskliga aktiviteter, såsom olje- och gasproduktion.
Resultaten visar att flödena troligen redan överstiger naturliga flöden på dessa djup globalt.
– Detta är allvarligt, desto mer eftersom dessa aktiviteter förväntas öka i framtiden. I grund och botten kommer mänskliga grundvattenflöden att lämna ett bestående avtryck i den geologiska historien, säger Henrik Drake.
Den förväntade ökningen av mänsklig aktivitet kommer att innefatta brytning av litium från djupa borrhål, produktion av geotermisk energi och koldioxidinfångning och -lagring, så kallad CCS. Tekniken kräver att stora mängder koldioxid sprutas in och lagras djupt under jord.
De potentiella långtgående effekterna av att spruta in samt ta ut en dramatiskt ökad mängd grundvatten i den djupa berggrunden är fortfarande oklara. Vissa av mikroorganismerna som lever här har samutvecklats med berggrunden i miljontals år och utgör en uppskattad 15 procent av jordens totala biomassa. Det är därför ett mycket känsligt habitat.
– Vi forskare bakom studien vill uppmana till ytterligare forskning om hur mänskliga aktiviteter stör den djupa underjorden, eftersom en förbättrad förståelse i slutändan kan hjälpa till att minimera skadliga effekter, säger Henrik Drake.
Kontakt
Henrik Drake, docent, 070-289 26 46, henrik.drake@lnu.se
Ulrika Bergström, pressansvarig, 070-259 36 29, ulrika.bergstrom@lnu.se
