Mellangrödans olika nyttor kartlagda i ny rapport

Mellangrödor bidrar till ökad kolinlagring i åkermark och det gäller att få till så bra tillväxt som möjligt för att maximera denna nytta. Men mellangrödor kan vara en utmaning att odla, och de kan ha negativa bieffekter i form av ökade utsläpp av lustgas, vilket motverkar effekten av kolinlagringen. Hur kan då nyttan med mellangrödor optimeras för kolinlagring, klimatnytta, minskat kväveläckage och ökat kväveutnyttjande? Om detta handlar en ny SLU-rapport som bygger på mängder av data från fältförsök och tidigare forskning.

Klimatförändringen leder till allt mildare och blötare höstar. För jordbruket betyder det att det blir allt viktigare att hålla marken bevuxen under så stor del av året som möjligt för att minska kväveläckaget och för att skydda markytan mot erosion. Här har mellangrödorna, eller fånggrödorna som de ofta kallas, en viktig roll och de finns idag på många gårdar. En mellangröda är dock inte bara en åtgärd för minskad övergödning utan också en klimatåtgärd genom att en del av koldioxiden den tar upp när den växer bidrar till inlagring av kol i marken.

Ny miljöersättning

I år infördes en ny miljöersättning för mellangröda som kolsänka som lantbrukare kan söka. I samband med det fick SLU i uppdrag av Jordbruksverket att ta fram en kunskapsöversikt med fokus på mellangrödor. Forskarna har tittat på hur man kan utnyttja mellangrödans fördelar till fullo utan att samtidigt riskera negativa bieffekter.

– Det är tillväxten som har störst betydelse för hur stor kolinlagringen blir. Det är viktigt att mellangrödan hinner växa under en stor del av hösten för att lagra in kol och minska risken för kväveläckage. Både försöksresultaten och lantbrukares erfarenheter, som vi samlade in under en workshop, vittnade om att mellangrödor måste börja växa i augusti senast för att göra nytta, säger Helena Aronsson, en av forskarna bakom rapporten.

Odlarnas stora utmaning är etableringen

Att lyckas med etableringen av en mellangröda som sås efter skörd av en huvudgröda är en stor utmaning för odlarna. Den måste komma igång så snabbt som möjligt. Rapporten belyser odlares uppfattningar om hur man på bästa sätt kan lyckas, och hur man kan utnyttja de ekosystemtjänster som en mellangröda kan ge odlingen.

– Viktiga funktioner hos mellangrödor är till exempel att de kan hålla undan ogräs och öka bördigheten i jorden. Normalt skördas inte mellangrödor, men de kan bli en extra fodertillgång när det uppstår brist på foder. Diskussionerna kring vilka arter man ska odla går heta, berättar Helena Aronsson.

Att bredså mellangrödan direkt på marken några veckor innan huvudgrödan skördas är ett sätt att få igång mellangrödan tidigt, och samtidigt minska arbetsanhopningen i samband med skörd. Att ge sådd av mellangrödan lika hög prioritet som en huvudgröda var ett råd som erfarna odlare poängterade vid den workshop som lyfts i rapporten.

– I dagsläget saknar vi dock kunskap för att kunna ge konkreta råd om vilka arter och jordbearbetningsstrategier man bör använda för att optimera en mellangrödas inlagring av kol i marken, säger Helena Aronsson.

Lustgasen utmanar forskarna

En mellangröda bidrar till inlagring av både kol och kväve i marken, men samtidigt ökar den biologiska aktiviteten och omsättningen av näringsämnen i marken. Nya försöksresultat har visat att det kan uppstå ökade utsläpp av lustgas under vårvintern efter odling av mellangrödor.

– Eftersom lustgas är en stark växthusgas kan det här riskera att förta en del av mellangrödans positiva effekter för kolinlagring. En viktig utmaning för oss är att vi behöver mer kunskap om de processer i marken som styr utsläppen av lustgas, och om problemets omfattning, för att kunna ge bra råd. Det behövs odlingsråd om hur man kan minska risken för lustgasutsläpp, till exempel om vilken art man bör odla, säger Helena Aronsson.

Rapporten

Aronsson, H., Ernfors, M., Kätterer, T., Bolinder, M., Svensson, SE., Hansson, D., Prade, T., Bergkvist, G. (2023). Mellangrödor i växtföljden – för kolinlagring och effektivt kväveutnyttjande. Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet. (Ekohydrologi, 179)

Läs rapporten ”Mellangrödor i växtföljden – för kolinlagring och effektivt kväveutnyttjande”

Kontaktperson

Mer information

Vad är en mellangröda?

En mellangröda är en gröda som har sin huvudsakliga tillväxt mellan två huvudgrödor. Syftet med att odla mellangrödan kan variera. Det generella syftet är att understödja odlingssystemet, men det specifika syftet kan skilja beroende på valda grödor och behov. Det kan t.ex. odlas för kolinlagring och minskat kväveläckage. Normalt skördas alltså inte mellangrödan, utan grönmassan brukas så småningom ned i jorden.

Det används en rad olika och delvis överlappande benämningar för mellangröda, som fånggröda, täckgröda och bottengröda. På engelska används oftast cover crop men också exempelvis intermediate crop eller catch crop.

Ersättning till lantbrukare för mellangrödor som lagrar in kol i marken

Från och med 2023 finns en ersättning för funktionen att öka inlagringen av kol i marken. Den ettåriga ersättningen går att söka i alla områden utom i stödområde 1-5, det vill säga ersättningen gäller söder om en ungefärlig linje mellan Karlstad och Gävle. Information om ersättningarna finns på Jordbruksverkets hemsida.

• Läs om ersättning för mellangröda på Jordbruksverkets hemsida

Rapporten ”Mellangrödor i växtföljden – för kolinlagring och effektivt kväveutnyttjande”

Rapporten utfördes av SLU på uppdrag av Jordbruksverket. Syftet var att sammanställa kunskap om mellangrödors funktioner, med tyngdpunkt på kolinlagring och kväveomsättning i marken och effekter på kväveförluster till luft och vatten.

Rapporten består av en kunskapsgenomgång, en inventering av data från fältförsök samt en sammanfattning av odlares erfarenheter vid en workshop.

Forskarna Helena Aronsson, Maria Ernfors, Thomas Kätterer, Martin Bolinder, Sven-Erik Svensson, David Hansson, Thomas Prade och Göran Bergkvist har tagit fram rapporten.