27 november 2025
Göteborgs universitet

Metoder från teatern hjälper vården bli mer personcentrerad

Metoder från teaterns värld kan användas för att skapa bättre möten mellan patienter och vårdpersonal. Genom att bli medveten om de roller som uppstår i samtalen byggs en relation där patienten kan bli mer aktiv i sin egen vård. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet.

Inom svensk sjukvård pågår en omställning mot mer personcentrerad vård, där patienten ses som en aktiv partner med större möjligheter att påverka sin egen behandling. Utgångspunkten är att vårdpersonalen på ett strukturerat sätt lyssnar på patientens berättelse och med grund i detta skapas en hälsoplan som tar hänsyn till personens unika förutsättningar.

Victoria Brattström är teaterregissör, skådespelare och forskare i ämnet scenisk gestaltning. Hösten 2025 disputerade hon med en avhandling som visar hur metoder från teaterns värld kan användas för att försöka jämna ut den maktobalans som ofta präglar relationen mellan patienter och personal i hälso- och sjukvåden.

– Att vara patient innebär att vara extra utsatt och sårbar. Många patienter vittnar om att de i mötet med vården och en strikt hierarkisk vårdapparat hamnar i ett både kunskapsmässigt och strukturellt underläge. Genom att använda metoder från teatern har min ambition med avhandlingen varit att undersöka vad som händer i patientmötet och se hur det mötet kan bli mer jämlikt, säger Victoria Brattsröm.

Hon har därför studerat vad som sker i skärningspunkten mellan roll och person i vårdmötet. Hur kan man inom ramen för sin professionella roll bli mer personlig i mötet med en patient? Och hur tas både vårdpersonalens och patientens expertis tillvara för en bättre vård?

– Personalen behöver kunna lyssna till patienten på ett sätt som skapar ömsesidighet och förtroende men också inom ramen för rollen kunna ta ett steg tillbaka och analysera det patienten berättat från lite distans, med utgångspunkt i sin professionella kunskap och expertis, säger Victoria Brattström. 

Samtal med patienter skrevs om till manus
I sin undersökning utgick hon från nedskrivna samtal mellan vårdpersonal och patienter som på olika sätt sökte vård efter en hjärtinfarkt. Samtalen skrevs om till dialogmanus som skådespelare fick läsa högt tillsammans. Därefter intervjuade Victoria Brattström skådespelarna om vad de upplevde i läsningen. Hon bad dem svara dels som skådespelare, dels som den roll de spelade.

Att kunna växla mellan å ena sidan en distanserad analys, å andra sidan en nära inlevelse i ett samtal, är enligt Victoria Brattström en viktig färdighet i skådespelaryrket. Och som också visar sig relevant i vårdsituationen.

Hon betonar att rollerna inte behöver ses som något patienten och vårdpersonalen gömmer sig bakom och som är i vägen för ett genuint möte.

– Den syn som jag har med mig från teatern är att rollen är ett av flera perspektiv, ett av många sätt att vara jag.

I avhandlingen undersöker Victoria Brattström hur både patientrollen och de vårdprofessionella rollerna skapas och förändras i vårdmötet. Det finns förutsättningar och förväntningar kring hur patient eller vårdpersonal ska agera, men studien visar också att det också går att tolka om sin roll och låta den formas om i möten med andra.

– Genom en medveten rolltolkning kan man mer systematiskt balansera empatisk inlevelse och analytiska perspektiv och kommunikationen mellan patienter och vårdpersonal kan avsevärt förbättras. Att som patient bli bemött med inlevelse stärker tilliten och påverkar hur samtalet utvecklas. Fysisk beröring och humor är också verktyg som kan förbättra kommunikationen i möten mellan patienter och vårdpersonal.

– Jag blev förvånad över hur viktigt skratt och humor kan vara i vårdrelationer, kanske speciellt i den typ situationer när det handlar om liv och död.

För mer information kontakta:
Victoria Brattström, telefon: 070–953 5287, e-post: victoria.brattstrom@hsm.gu.se

FAKTA

Till avhandlingen i fulltext: När livet står på spel – en teaterkonstnärlig studie av partnerskap i hälso- och sjukvården

Avhandlingen är ett samarbetsprojekt mellan Högskolan för scen och musik och Centrum för personcentrerad vård – GPCC, vid Göteborgs universitet.

Ur forskningsmaterialet, videodokumentation från repetitionslaborationerna

Victoria Brattström är även verksam som skådespelare och som regissör, bland annat för musikalen Kärlek skonar ingen Göteborgsoperan (2021–2022).