19 september 2024
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Mindre mat och förändrad kost vid kris som halverar importen av jordbruksprodukter

En kris med kraftigt minskad import av livsmedel och insatsvaror till jordbruket skulle medföra omfattande kostnadsökningar för producenterna och höga priser på livsmedel, om befolkningen skulle kunna försörjas med en så kallad kriskost. De regionala skillnaderna blir samtidigt stora, med större kostnadsökningar i norra än i södra Sverige. Dessutom kan självförsörjningsgraden minska. Det visar en nyligen publicerad studie av forskare från SLU och SVA.

– Om det uppstår en kris liknande den under andra världskriget skulle det krävas omfattande anpassningar hos både producenter och konsumenter för att klara kriskosten, säger Hans Andersson från SLU, som har lett studien. Vi skulle behöva klara oss på betydligt mindre mängder livsmedel, och maten skulle bli mycket dyrare.

Under andra världskriget var Sveriges import av jordbruksprodukter i stort sett halverad. Detta innebar stora ansträngningar för livsmedelsförsörjningen, men situationen kunde ändå bemästras. Det svenska jordbruket fortsatte sedan att vara kraftigt reglerat – för att möjliggöra inhemsk försörjning i händelse av krig eller långvarig avspärrning – ända fram till åren efter Berlinmurens fall. Därefter har dessa ekonomiska frågor ägnats ganska begränsat intresse.

Forskarna bakom den nya studien ställde sig frågan hur dagens livsmedelssystem, i skuggan av det förändrade säkerhetspolitiska läget, skulle klara av att möta olika former av handelshinder kring import av livsmedel och insatsvaror till jordbruket. Det har gjorts relativt många studier som har beräknat hur utvecklingsländer skulle påverkas ekonomiskt av sådana störningar, men inte mycket om tryggad livsmedelsförsörjning i i-länder. Den metod som har använts har inte tillämpats på svenska förhållanden sedan 1970-talet.

I studien utgick forskarna från handelsbegränsningarna under andra världskriget, dvs. en halverad import av livsmedel och insatsvaror såsom mineralgödsel, växtskyddsmedel, bränsle, fodermedel och utländsk arbetskraft. En viktig restriktion är att en så kallad kriskost (minimibehov av energi och protein) garanteras för befolkningen.

Mindre mat och annorlunda kost

I forskarnas scenario sjunker den totala livsmedelsproduktionen i Sverige med ca 35 procent. Brist på insatsvaror, främst drivmedel, gör till exempel att stora arealer åker och betesmark lämnas för fäfot. Även den totala konsumtionen minskar med ca 30 procent, men folk skulle inte svälta. Hushållen köper alltså mindre mängder mat, men eftersom den samtidigt blir dyrare blir nettoeffekten att matkostnadernas andel av inkomsten ökar. Något som kan bli särskilt kännbart för hushåll med låga inkomster. En halverad import av insatsvaror skulle minska jordbrukets vinst med upp till ca 5,2 miljarder kronor, från dagens nivå på ca 11 miljarder.

En halverad import kommer också att förändra kostens sammansättning, så att den består av mer spannmåls- och vegetabilieprodukter och mindre animalieprodukter än idag. Andelen svensk mat som konsumeras ökar, men eftersom den nuvarande exporten av jordbruksprodukter (främst spannmål) uteblir, sjunker självförsörjningsgraden i Sverige från 81 till 75 procent.

– Vid ännu kraftigare begränsningar av importen har det inte gått att hitta något realistisk scenario för att upprätthålla en kriskost med de förutsättningar vi har idag. För att klara ett sådant scenario skulle det behöva finnas beredskapslager och en större produktionskapacitet innan krisen inträffar, säger Hans Andersson.

Stora skillnader mellan söder och norr

Studien visar att förutsättningarna att möta en kris skiljer sig betydligt mellan norra och södra Sverige. Både självförsörjningsgraden och producenternas vinster är högre i söder idag. Dessutom har hushåll i norr högre matkostnader i relation till inkomsten, vilket ökar sårbarheten vid höjda matpriser.

Vid en halverad import skulle överskottet för producenter i norra och södra Sverige minska med 73 respektive 34 procent. Anledningen till den mindre nedgången i söder är närheten till marknaden med en ökad efterfrågan på inhemska livsmedel på grund av importbegränsningen. Matkostnaderna för hushåll med låga inkomster ökar mer i norr än i söder. Självförsörjningsgraden minskar i södra Sverige från 96 till 85 procent. Däremot stiger den i norra Sverige från 5 till 10 procent genom ökad spannmålsproduktion, till följd av importbegränsning på foder.

– De allt större produktionsenheterna i lantbruket och förädlingsindustrin och en allt mer högteknologisk livsmedelskedja, med omfattande importberoende av drivmedel, handelsgödsel och protein väcker frågan om det svenska försörjningsläget numera är mer problematiskt än under andra världskriget, avslutar Hans Andersson.

https://www.slu.se/globalassets/nyhet-kalend/2024/kriskost-norr-syd-700.jpg

Produktion och konsumtion av livsmedel i norra och södra Sverige, energi i terakalorier. ”Norra Sverige” betyder i detta fall Norrlandslänen, samt Dalarnas län.

Kontaktperson

Hans Andersson, forskare
Institutionen för ekonomi, Uppsala
Sveriges lantbruksuniversitet
hans.andersson@slu.se, 018-67 35 05

Den vetenskapliga artikeln

Ing-Marie Gren, Lars Jonasson, Hans Andersson & Rickard Knutsson. 2024. Economic impact and food security effects of trade disruptions in agricultural products for Sweden. Agriculture and Food Security 13, 28. https://doi.org/10.1186/s40066-024-00483-3

Mer om metodiken

Vid utveckling av styrmedel och åtgärder inom jordbruket används ofta olika datamodeller över jordbrukssektorn i Sverige. Den som forskarna har använt är SASM (Swedish Agricultural Sector Model). Modellen används idag av myndigheter, organisationer och företag för att svara på frågor om hur det svenska jordbruket kan påverkas av och anpassa sig till förändrad jordbrukspolitik, ändrade miljökrav, ny produktionsteknik eller ändrade förutsättningar på världsmarknaden. Kärnan i modellen bygger på att efterlikna jordbrukarnas beslutssituation.

Metodiken har använts sedan början av 1950-talet för att belysa ekonomiska effekter av störningar i handel med jordbruksprodukter för ett eller flera länder, särskilt för utvecklingsländer. I Sverige tillämpades den av Folkesson (1973) i en banbrytande analys av jordbrukets roll för livsmedelsberedskapen i en handelsberoende västerländsk industrination. En annan analys av de ekonomiska effekterna av störningar i svensk livsmedelsförsörjning gjordes av Gulbrandsen och Lindbeck 1968.

Läs mer

Telefon +46 18 67 15 00