”Mörk biodiversitet” avslöjar människans dolda påverkan på naturen

I regioner med låg mänsklig påverkan innehåller de lokala ekosystemen oftast över en tredjedel (över 33 procent) av de arter som kan förväntas finnas där utifrån den regionala floran. I regioner med stor mänsklig påverkan finns däremot endast en femtedel (20 procent) av de förväntade arterna i de lokala ekosystemen.

– Det förvånade oss att mänsklig påverkan på stor skala hade en så pass stark påverkan på den lokala floran. Resultaten visar att man inte bara kan fokusera på naturvårdsinsatser i isolerade naturreservat utan också måste ta hänsyn till miljöstatusen på en regional skala, säger Honor Prentice, professor emerita i biologi vid Lunds universitet och en av de svenska forskare som medverkat i studien.

Studien, som publicerats i tidskriften Nature, är ett resultat av ett omfattande projekt där forskare från hela världen har följt samma protokoll för att samla in data om vegetation i olika växtsamhällen. Målet var att undersöka i vilken utsträckning förekomst av olika arter kunde förklaras av mänsklig påverkan i omgivningarna, något som mättes genom att använda The Human Footprint Index (se faktaruta).

Påverkan flera hundra kilometer bort

Den gängse metoden att kartlägga artdiversitet är att inventera vilka arter som faktiskt finns i ett växtsamhälle. Men forskarna ville också testa om man kunde få en bättre bild av artförekomsten genom att undersöka det som kallas dark diversity, mörk biodiversitet – arter som ingår i den regionala floran, men som ändå saknas i, för dem, lämpliga lokala miljöer.

Resultatet visar alltså att växtdiversiteten på en plats påverkas negativt av nivån av Human Footprint Index i det omgivande landskapet, upp till flera hundra kilometer bort. Det tydliggör att miljöförstöring pågår även där den inte är direkt synlig – luftföroreningar sprids till exempel långt bortom utsläppskällorna och mänsklig aktivitet som exempelvis skogsavverkningar och andra markanvändningsförändringar leder till fragmentering av landskapet och förlust, eller försämring, av naturliga habitat.

– Resultatet är alarmerande eftersom det visar att mänsklig påverkan är långt mer omfattande än vi tidigare trott och når även skyddade naturområden, säger Meelis Pärtel, professor vid Tartu universitet, huvudförfattare till artikeln och den som koordinerat forskningsprojektet.

Miljöer utanför reservat måste också värnas

Han påpekar att den negativa effekten av mänsklig aktivitet på ett lokalt växtsamhälle var mindre där en tredjedel eller mer av den omgivande regionen var relativt opåverkad av människor, något han menar stödjer det globala målet från 2022 att skydda 30 procent av jordens landområden.

Även Honor Prentice lyfter vikten av naturvårdsfrämjande åtgärder i hela landet, även i städer och jordbrukslandskap.

– Våra resultat betonar vikten av att restaurera miljöer och bevara naturliga miljöer utanför naturreservat. Denna insikt ligger rätt i tiden med tanke på EU:s nya mål för habitatförbättring och restaurering.

Omfattningen av människans påverkan på artförekomsten hade inte kunnat upptäckas genom traditionella metoder för att mäta biologisk mångfald, menar Honor Prentice. Att utgå från mörk biodiversitet, samt det omfattande internationella samarbetet, gör studien unik i sitt slag, säger hon.

– Tidigare studier har antingen inte tagit ett globalt perspektiv, eller baserats på antalet arter som finns i lokala växtsamhällen i stället för dem borde finnas där, men som saknas.

Utöver Honor Prentice är Ove Eriksson och Sara Cousins från Stockholms universitet, Jan Plue från SLU, samt Helena Lager och Michael Tholin från Länsstyrelsen i Kalmar, medförfattare till artikeln i Nature.

Länkt till artikeln:
Global impoverishment of natural vegetation revealed by dark diversity | Nature

Fakta: Om studien

I den aktuella studien ville forskarna undersöka om så kallad dark diversity, eller mörk biodiversitet, kunde avslöja konsekvenser av mänsklig påverkan som inte kan upptäckas genom gängse metoder för mätning av biologisk mångfald. Över tvåhundra forskare från hela världen som ingår i nätverket DarkDivNet följde samma protokoll för att samla in data om vegetation i olika växtsamhällen i markrutor om 10 gånger 10 meter. Data samlades in från 119 regioner och cirka 5500 provytor (sites). I studien användes sedan The Human Footprint Index som en kumulativ beskrivning av mänsklig påverkan runt omkring provytorna på olika spatiala skalor. Indexet tar hänsyn till faktorer som befolkningstäthet, markanvändning (exempelvis urbanitet och jordbruk) samt infrastruktur (vägar och järnvägar). Det internationella projektet koordinerades av professor Meelis Pärtel, Tartu universitet, Estland. Begreppet dark diversity – arter som finns i den regionala floran, men som ändå saknas i inventeringar av lokala växtsamhällen i, för dem, lämpliga miljöer – myntades av Meelis Pärtel med kollegor i en vetenskaplig artikel publicerad 2011.