Ny avhandling: Vad döljer sig i djupet av Storsjön?

Storsjöodjuret har med sin mystik fängslat människor i århundraden; från skrämmande folksägner på 1600-talet till dagens populärkultur, där odjuret blivit en symbol för lokal stolthet och turism. I sjön Loch Ness finns Nessie ochi grannlandet Norge sägs Seljordsormen simma runt. I Sverige lär det finnas flera, men det mest kända är Storsjöodjuret från Storsjön i Jämtland. 

Storsjöodjurets existens har gäckat människor allt sedan traktens folk så tidigt som på 1600-talet sade sig ha sett det. Trots att det finns ett stort antal berättelser om påstådda observationer har det aldrig gått att bevisa att sjöodjuret funnits på riktigt. Inom vetenskapen kallar man detta – en varelse som många människor tror på men vars existens ingen lyckats bevisa – för en ”kryptid”. Kryptiden Storsjöodjuret och dess skiftande betydelse för människorna som levt runt Storsjön valde nyligen disputerade Sanna Händén-Svensson att fokusera sin avhandling på.

Vad gör Storsjöodjuret så intressant ur ett forskningsperspektiv?

– Jag har velat undersöka hur olika faktorer, som sociala, kulturella och historiska, påverkar vår syn på och relation till kryptiden över tid. Det finns även något spännande i det att Storsjöodjuret fungerar som en symbol för det som ligger i gränslandet för det verkliga och det föreställda, säger Sanna.
Då ämnet för avhandlingen är en smula annorlunda fick även researcharbetet bli det. Förutom att analysera en stor, historisk samling med äldre observationer spenderade Sanna många timmar i sin bil, körandes runt Storsjön med intervjupersonerna som fick visa och berätta om sina observationer.

–Jag valde den här metoden för att jag verkligen ville förstå deras berättelser och observationer, oavsett om jag själv väljer att tro på det som sägs eller ej. Det blev många timmar i bil och intervjuerna blev ibland upp till sju timmar långa.

Och vad är det då folk tror sig ha sett? Sanna berättar att de många historierna i mångt och mycket liknar varandra och flera observationer återkommer i det material och de intervjusvar hon samlat in.  Gemensamt för många av observatörerna är också att de ofta inte ser sig som personer som egentligen tror på sjöodjur eller så kallade övernaturliga fenomen, samtidigt som de uttrycker stolthet och samhörighet med andra observatörer. 

– Det är oftast två typer av djur som beskrivits. Det ena beskrivs som ett djur med hästliknande huvud, det andra något som påminner om en gigantisk orm, med stora ögon och öron. En återkommande aspekt i berättandet handlar om hur upptäckten av sjöodjuret sker på liknande vis. Först är vattnet spegelblankt, därefter syns plötsliga skiftningar i vattnet eller stora vågor som väcker observatörerna uppmärksamhet. 

 En historisk överblick av Sjöodjuret 

Synen på sjöodjuret har förändrats över tid. När det på 1600-talet för första gången började talas om djurets existens levde människorna närmare naturen och olika väsen var en naturlig del av vardagen. Gränserna mellan den verkliga världen och den okända, det vi idag kallar för den övernaturliga, var suddigare då. Efter Linné och Darwin förändrades naturvetenskapen och på 1800-talet kom zoologerna in i bilden med uppdraget att befästa djurets existens, utan att lyckas.

– Djuret blev då i stället en del av turistnäringen och något man mer skämtade om än tog på allvar. Men 1986 hände något. Då fridlyste Länsstyrelsen Storsjöodjuret. Att fridlysa ett djur vars existens vi inte kan bevisa hör inte till vanligheterna, säger Sanna med ett leende.

Dagens syn på Storsjöodjuret skiljer sig en hel del från de tidigare versionerna. Ett exempel på en modern variant är barnbokskaraktären Birger – det lilla storsjöodjuret, av författaren Sara Strömberg och illustratören Anders Nilsson. Denna variant är ett exempel på en i en lång rad av drakar som Disneyfierats och gjorts gulligare och mer ofarliga än de äldre förlagorna. Denna snuttifiering visar återigen hur bilden av kryptiden förändrats i takt med samhälleliga, kulturella och lokala skiften.

Idag är det få människor i trakten som tror på förekomsten av ett vattenlevande odjur men fortfarande används det i syfte att marknadsföra bygden. 
– En del är lite trötta på det, andra känner stolthet. Numera är det få som letar efter ett djur i Storsjön, men de som gör det är fortfarande övertygade om dess existens, säger Sanna.