Ny rapport: Den feministiska utrikespolitiken ritade om UD inifrån
Den feministiska utrikespolitiken har ofta beskrivits som ett internationellt varumärke. Men inom Utrikesdepartementet pågick samtidigt en mer genomgripande förändring. Det visar en ny rapport framtagen för Utrikespolitiska institutet av statsvetaren Karl Magnus Johansson. Enligt honom påverkade politiken både arbetssätt och organisationskultur på ett sätt som tidigare inte fångats upp.
Mycket har skrivits om den feministiska utrikespolitiken, men ytterst lite finns skrivet om hur den faktiskt förändrade UD som organisation. I en ny rapport visas nu hur politiken formades i samspelet mellan ministrar, politiskt tillsatta medarbetare och diplomater, och hur detta ledde till både nya arbetsformer och nya relationer inom departementet.
– Den främjade horisontell samordning och bidrog till funktionella och organisatoriska synergier, säger Karl Magnus Johansson och fortsätter:
– Denna process förändrade vardagen för personalen och gav nya insikter om hur utrikespolitik i praktiken skapas.
Motståndet som aldrig syntes utåt
Ett av de mest överraskande resultaten, enligt Karl Magnus Johansson, var hur omfattande motståndet inom UD faktiskt var.
– Medan den offentliga debatten har visat på politiskt motstånd, inte minst mot själva benämningen ‘feministisk’, visar studien på internt motstånd. Detta motstånd var överraskande stort och, som rapporten också visar, fanns både principiella och praktiska förklaringar till motståndet, säger han.
I intervjuerna kom det fram att den institutionella trögheten var mer utbredd än väntat. Samtidigt visar rapporten hur motståndet successivt kunde övervinnas genom nya institutionella mekanismer, allianser inom departementet och en tydlig politisk uppbackning bakom arbetet.
– Politiken började användas som ett aktivt verktyg för att förändra arbetssätt och integrera nya normer i styrningen, något som också bidrog till att förankra den i organisationens vardag.
Ett konkret exempel kommer från en intervjuperson i den politiska staben, som beskriver hur stämningen inom UD förändrades under slutet av Margot Wallströms tid som utrikesminister.
”Mot slutet av utrikesminister Margot Wallströms period, september 2019, var stödet för FFP okontroversiellt igenom nästan hela utrikesförvaltningen. Så den förankring som skedde i dialogen mellan tjänstemän och politiska ledningen fungerade över tid och fick acceptans.”
Begreppet är borta men arbetssätten finns delvis kvar
När den nya regeringen, som tillträdde 2022, slutade använda termen feministisk utrikespolitik innebar det en tydlig förändring. Men enligt Karl Magnus Johansson lever delar av arbetet kvar inom UD, framför allt genom riktlinjer för jämställdhetsarbetet.
– Riktlinjer och normer för jämställdhetsintegrering finns fortfarande kvar. Men det återstår att undersöka exakt hur mycket som faktiskt förändrats sedan regeringsskiftet även exempelvis i hur Sveriges jämställdhetspolitik uppmärksammas internationellt, säger han.
Kan liknande satsningar få genomslag i framtiden
Karl Magnus Johansson beskriver den feministiska utrikespolitiken som starkt präglad av sin epok samt det politiska och internationella sammanhang som rådde när den infördes. Samtidigt menar han att erfarenheterna visar något mer allmängiltigt: att värderingsdrivna satsningar faktiskt kan få organisatoriskt genomslag, så länge de förankras politiskt och omsätts i konkreta arbetsformer
Kontakt
Karl Magnus Johansson, professor i statsvetenskap
Press: Sophia Nilsson, forskningskommunikatör:
0722-10 14 53
sophia.nilsson@sh.se /press@sh.se
