Ny studie: ingen spridning av den invasiva cyanobakterien i Sverige – än

Den cyanobakterie som Carlotta Meriggi fokuserat på i sitt doktorandprojekt, Raphidiopsis raciborskii, är en art med tropiskt ursprung som numera finns över nästan hela världen. Den upptäcktes först i en sjö i Indonesien, men har sedan dess hittats i många klimatzoner. I sitt doktorandprojekt har Carlotta Meriggi gjort laboratorieexperiment för att förstå hur cyanobakterier anpassar sig till en ny livsmiljö.

– Vi ser att på grund av sin höga anpassningsförmåga kan cyanobakterien,när den väl är etablerad, potentiellt konkurrera ut inhemska organismer. Trots att den här bakterien egentligen trivs i varma vatten kan den anpassa sig och överleva vintern genom att bilda särskilda vilceller som gör dem mycket tåliga mot ogynnsamma förhållanden, säger Carlotta Meriggi.

Ett problem med spridning av icke-inhemska arter är att de påverkar ekosystemen när de väl blir invasiva. Cyanobakterien som Carlotta Meriggi studerat har redan orsakat försämrad vattenkvalitet i många länder världen över. Ett särskilt problem med just den här cyanobakterien, är att den kan producera giftämnen, så kallade cyanotoxiner. Produktionen av cyanotoxiner kan komma att påverka inhemsk näringsväv i sjöar och vattendrag ännu mer än invasionen i sig som exempelvis hämmar tillväxten av andra organismer. I Europa finns det ännu inget exempel på att det bildar giftämnen, även om det förekommer på andra håll i världen.

Sverige har gynnsamma förhållanden för cyanobakterien

Sverige är ett land med många sjöar vilket gör att det blir särskilt viktigt att kunna förutsäga en potentiella spridning av den här arten av cyanobakterie. Meriggi har arbetat med en artsfördelningsmodell (på engelska kallad Species Distribution Model, SDM) som visar att det finns särskilt gynnsamma livsmiljöer för bakterien i de sydöstra delarna av Sverige, men hittills har ingen spridning av bakterien i Sverige påvisats.

– Jag har analyserat prover, både andras från stora DNA-databaser och mina egna tagna i svenska sjöar. Här har vi inte upptäckt någon förekomst av arten i de svenska sjöarna, vilket är bra! Men bevisligen är det viktigt att fortsätta följa frågan och att börja ta prover i områden med potentiellt hög risk för invasion, berättar Carlotta Meriggi.

Modellering och miljöövervakning kan förutsäga och mildra fortsatt invasion

Även om modeller inte med absolut säkerhet kan förutsäga var arter faktiskt etablerar sig, är de värdefulla som ett verktyg för att avgöra vilka miljöer som har hög risk att bli drabbade. De kan även tala om för oss var miljöövervakning bör upprättas för vi ska kunna upptäcka arten tidigt. När man vet vilka miljöer det handlar om, är en viktig proaktiv åtgärd att informera allmänheten. Informationen bör inte bara visa det problematiska med invasiva arter, men också hur man minskar risken att oavsiktligt sprida dem vidare, t.ex. genom att tvätta badkläder, fiskeutrustning och båtar mellan användning i flera sjöar.

– Om en invasiv art upptäcks tidigt är det möjligt att mindre förvaltningsåtgärder är tillräckliga för att hindra ytterligare spridning. Det finns mycket som samhället och vi som medborgare kan göra, avslutar Carlotta Meriggi.