5 december 2025
Göteborgs universitet

Ny utbildning utmanar normer i samhällsbyggandet

Samhället är ofta byggt utifrån ”vi och dom”. En ny onlineutbildning ger organisationer verktyg att i stället tänka jämlikhet och flexibelt när en stad planeras och byggs. Bakom utbildningen står bland andra Göteborgs universitet.

Trappor som leder upp till en huvudentré medan rullstolsanvändare hänvisas till en ramp runt hörnet. Toalettskyltar som med symboler kategoriserar kvinnor, män eller hbtq-personer. Kommuners policydokument där invånarna delas in i grupper, som ”personer med funktionsnedsättning” och ”andra”.

– Normer och avvikelser är ett mönster som finns i fysisk miljö, skyltar och texter. Det finns ett vi och ett dom. Man bygger och skriver styrdokument för ett vi, och dom är avvikelsen som man får hantera med särlösningar eller inte alls. De här indelningarna görs hela tiden, igen och igen.

Det berättar Stina Ericsson som är professor i svenska språket vid Göteborgs universitet. Hon har tillsammans med Per-Olof Hedvall, professor i design vid Mittuniversitetet och Lunds universitet, varit projektledare för Jämlikhetens syntax. Det var ett samverkansprojekt mellan flera universitet och kommuner runt om i Sverige med målet att stödja jämlikhet i kommunernas stadsutveckling.

Projektet har mynnat ut i den öppna onlineutbildningen ”Att planera och bygga nonkluderande” som riktar sig brett till både offentlig och privat sektor. Målet är att nå ökad jämlikhet i fysisk miljö, texter och skyltning.

– Man behöver inte ha förkunskaper om jämlik samhällsplanering sedan tidigare. Filmerna i utbildningen är utformade för att enkelt kunna omsättas i praktiken och användas av olika yrkesroller inom samhällsplanering och samhällsutveckling, säger Stina Ericsson.

Centralt i utbildningen är nonkludering, ett begrepp som forskarna myntat. Med inkludering finns ett maktperspektiv – det är någon som inkluderar någon annan. Nonkludering är i stället något öppet, som avstår från att slå fast kategorier för kroppar eller roller.

Ett konkret exempel är toalettskyltar som ofta visar könsroller, en rullstol eller inkluderande hen-symboler. Skyltarna kategoriserar människor och förmedlar vilken typ av människor som förväntas gå in där.

– En nonkluderande skylt visar i stället funktionen, till exempel en toalett med armstöd eller bara en toalettstol. Skylten kategoriserar inte människor och säger inte något om vem du är, utan visar i stället vad som finns innanför dörren och du väljer själv utrymme efter behov, säger Stina Ericsson.

Normer i kommunala styrdokument
Projektet Jämlikhetens syntax tog avstamp i designvetenskap, arkitektur och språkvetenskap och ville arbeta för en ökad jämlikhet i samhället: Människor är olika men de praktiska lösningarna ska vara likvärdiga. Stina Ericsson har framför allt arbetat med kommuners styrdokument och säger att ett typexempel är formuleringar som ”personer med funktionsnedsättning ska kunna förflytta sig i och använda alla stadens inne- och utemiljöer på lika villkor som andra”.

– Här är det väldigt tydligt att andra görs till norm för dem som kallas för ”personer med funktionsnedsättning”. Om man i stället hade skrivit ”alla invånare ska kunna använda alla inne- och utemiljöer på lika villkor” har vi inte delat upp människor i normer och avvikelser.

Mycket handlar om hur vi kan skapa ett samhälle utan att peka ut vissa människor på ett utmärkande eller stigmatiserande sätt.

– Risken är att om vi skriver såhär i våra målsättningsdokument, även om vi vill uppnå jämlikhet, kommer det att leda till att vi fortsätter att tänka vi och dom och fortsätter att bygga våra byggnader utifrån vi och dom, säger Stina Ericsson.

Kontakt:
Stina Ericsson, tel: 031-786 5282, e-post: stina.ericsson@svenska.gu.se

Fakta om onlineutbildningen

Telefon +46 31 786 00 00