Nya rön ifrågasätter dagens arbete mot överdoser

För några år sedan gjorde forskare vid Malmö universitet och Lunds universitet en studie som tydde på att en stor majoritet av de som avlider i överdos i Skåne är kända av samhällets vårdgivande myndigheter.

Omkring 90 procent av de avlidna hade haft kontakt med sjukvård, socialtjänst eller kriminalvård under året innan de dog. Resultaten då tolkades som att insatser för att hjälpa personer som riskerar att dö i överdos visserligen behövde förbättras men att det fanns goda möjligheter att nå målgruppen.

Nu har Björn Johnson och Lisa Andersson, två av forskarna bakom den ursprungliga studien, tillsammans med andra forskare analyserat materialet med en ny metod – och kommit fram till en annan slutsats. I den nya analysen framträdde en stor grupp som mer sällan haft kontakt med vårdgivande myndigheter. De kontakter man hade haft handlade främst om kroppsliga besvär, inte drogproblematik. Resultatet förvånade forskarna:

– Vi hade på känn att denna grupp fanns. Vad som förvånande oss var storleken på den. Nästan hälften av alla som dött i överdos tillhörde denna grupp. Det innebär att vår tidigare analys, även om den inte var felaktig, gav en missvisande bild av möjligheterna att nå fram med insatser till personer i riskzonen för överdos, säger Björn Johnson.

Personerna i gruppen utmärkte sig inte bara vad gäller de bristfälliga vårdkontakterna. De hade dessutom ofta stabilt boende och betydligt färre hade försörjningsstöd. Det är, enligt Björn Johnson, en grupp som på det stora hela är mer socialt integrerad än övriga som avlider i överdos.

– Det kan vara så att de har undvikit att söka vård eftersom de trott att de haft kontroll över sitt drogbruk. Det kan också handla om att personerna känt att de riskerar mer genom att söka hjälp på grund av det stigma som följer, säger han.

Björn Johnson menar att de nya resultaten delvis vänder upp och ner på hur vi bör tänka kring att rädda droganvändare från att dö i överdoser. Denna stora och specifika grupp nås inte på de platser där man idag arbetar för att nå ut till aktiva droganvändare, som beroendeenheter, behandlingshem och lågströskelverksamheter. Risken är därför stor att de inte nås av överdosförebyggande insatser, som utdelning av naloxon, ett läkemedel som används för att häva en överdos.

– För personer med alkoholproblem finns numera vårdinsatser som är mer öppna mot samhället och som man inte ska behöva skämmas för att besöka. Men för personer med narkotikaproblem är stigmat starkare. Jag tror att man behöver fundera på hur man ska kunna minska skammen och trösklarna till att söka hjälp, så att personer som har problem med narkotika vågar kontakta vården i ett tidigare skede, säger Björn Johnson.

Fakta studie:

Studien baseras på en analys av 191 personer som har dött av överdos av heroin eller andra opioider. Med hjälp av en metod som kallas latent klassanalys (LCA) har individer som liknar varandra grupperats utifrån de kontakter de haft med olika myndigheter. Tre grupper framträdde:

Grupp 1 som hade omfattande kontakter med både socialtjänst och sjukvård och som verkar bestå av individer med stor psykiatrisk samsjuklighet.

Grupp 2 som hade mycket kontakter med socialtjänst och kriminalvård, men få sjukvårdskontakter.

Grupp 3 som inte hade några aktuella vårdinsatser för sin drogproblematik. Denna grupp utgjorde 48 procent av de avlidna i överdos. Det handlade om personer som var mer socialt integrerade än de övriga avlidna – 80 procent hade stabilt boende och endast 31 procent hade socialbidrag. De vårdkontakter gruppen hade haft under året innan de dog handlade främst om sjukvård för kroppsliga åkommor.

Ladda ner artikeln här Patterns of care contacts in the final year of life among opioid overdose fatalities in southern Sweden: a latent class analysis

Kontaktuppgifter: bjorn.johnson@soch.lu.se mobil 0704–383973