Nytt ljus på den tidiga kristendomens förståelse av naturen

David Wiljebrand säger att han i avhandlingen jämför myter och föreställningar om naturguden Pan med berättelserna om Jesus i Markusevangeliet. Och i den kortfattade sammanfattningen av avhandlingen skriver David Wiljebrand bland annat (fritt översatt från engelska):

”Myterna, kulten och särdragen hos Pan, korsar tematiskt, teologiskt och geografiskt, de drag av Jesus så som de presenteras i Markusevangeliet. Jesus och Pan delade (delar av) samma utrymme, geografiskt och konceptuellt; vilket med största sannolikhet ledde till jämförelser, associationer och diskussioner. Och i och med det åsiktsstrider om autenticitet och efterhärmning”.

– Studien bekräftar tidigare forskning som visar att såväl Judendomen som den tidiga kristendomen hade väsentliga överlappningar med den omgivande grekisk-romerska kulturen och religionen, säger David Wiljebrand och fortsätter:

– Jämförelsen mellan Kristus och den grekiska guden Pan är inte alls ny, utan har förekommit i västerländsk litteratur och konst sedan 1500-talet, hos till exempel François Rabelais, Edmund Spencer och John Milton.

– Pan har antingen identifierats med Kristus i egenskap av herde-gud och världsalltets gud, eller kontrasterats mot Kristus som den kristna Satan med de välkända bock-attributen.

Ny vetenskaplig studie

Ingen vetenskaplig studie av denna tematik i Nya testamentet har gjorts tidigare. Redan på 400-talet hos biskopen och historikern Eusebius fanns en polemik mellan Kristus och Pan, menar David Wiljebrand, som alltså spårar detta tillbaka ända till det första århundradets Palestina, och speciellt den geografiskt och historiskt betydelsefulla platsen vid Hermonberget – Caesarea Filippi, idag kallat Banias – där också en av Pans viktigaste kultplatser fanns under denna tid.

Här utspelade sig också enligt Markusevangeliet en central episod av Jesus verksamhet, som enligt David Wiljebrands studie implicerar en religiös polemik mellan Jesus och Pan.

Avhandlingen belyser också att nutida läsningar av bibeln som ofta fokuserar på det religiösa, inte uppfattar politiska, ekonomiska och ekologiska aspekter.

– I antikens agrara kultur fanns nämligen ingen sådan tydlig uppdelning. Under de senaste decennierna har teologer och bibelvetare börjat undersöka kristendomens historia, teologi och urkunder i ljuset av miljö- och klimatfrågor.

David Wiljebrands avhandling kastar nytt ljus på den tidiga kristendomens förståelse av naturen i relation till deras Jesus-tro och framtidshopp, och kan därför bidra med mer kunskap till kyrkliga och teologiska bearbetningar av miljöfrågor.

Studien bidrar också till den mer allmänna miljöhistoriska forskningen genom att belysa hur religion integrerades med ekonomiska, socio-politiska och ekologiska aspekter av samhället under antiken.