Risk för hjärtinfarkt hälften så stor efter kirurgi jämfört med medicin vid obesitas och typ 2-diabetes

Erik Stenberg, överläkare inom övre gastrointestinal kirurgi vid USÖ, har genomfört två registerstudier där han jämfört viktminskning och resultaten på diabetessjukdomen hos patienter med obesitas och typ 2-diabetes. Den ena gruppen behandlades med läkemedel. Den andra gruppen hade fått kirurgiska ingrepp för samma diagnos.

I drygt tio år har det funnits läkemedel i form av ett mag- och tarmhormon som både påverkar mättnadskänslan och kroppens sätt att ta hand om socker. De senaste åren har läkemedlet utvecklats och används också mycket oftare.

– Jag tycker att det är viktigt att se hur läkemedlen står sig mot kirurgi, och därmed förstå hur vården ska hantera problemet med ökande antal patienter med obesitas och typ 2-diabetes, säger Erik Stenberg.

Ett sätt att mäta behandlingens resultat är att mäta hur kroppen hanterar blodsocker över tid. Studien som undersökte den nyaste varianten av läkemedel (semaglutid) visade att medicinering hade en måluppfyllnad på 14 procent medan kirurgi hade en måluppfyllnad på 63 procent. Viktminskning, som inte är en lika viktig indikator för blodsocker, uppvisade ännu större skillnad mellan läkemedel och kirurgi.

Studien av läkemedel som varit på marknaden en längre tid omfattade fler patienter och kunde därför säga mer om effekterna. Resultatet visade att kirurgi effektivt minskade risken för typ 2-diabetes och biverkningar som hjärtinfarkt, njurskada, ögonpåverkan och bensår. Trots det är det idag en liten andel av alla patienter med typ 2-diabetes och obesitas som får kirurgisk behandling.

– Kirurgi mot obesitas är ett stort ingrepp, krävande för patienten och kan ge negativa påverkan som psykisk ohälsa, sviter av depression, alkoholproblematik och ökad risk för frakturer, konstaterar Erik Stenberg

– När vi jämförde läkemedel mot kirurgi visade resultatet att risken för hjärtinfarkt var hälften så stor efter kirurgi som vid behandling med medicin, säger Erik Stenberg.

Han pekar på att även om läkemedlet inte alls är lika effektivt som kirurgi så fyller det en viktig roll inom vården.

– Förr hade vi bara två metoder; kirurgi och att uppmana till livsstilsförändring. Läkemedlen är ett mellansteg. Speciellt för dem som precis fått typ 2-diabetes  är det viktigt att sätta in behandling så snabbt som möjligt.

Läkemedlet är nu subventionerat för dem som har en diabetesdiagnos. Erik Stenberg anser att det även borde subventioneras för viktminskning eftersom effekten är god även här.

– Obesitas är starkt stigmatiserat. Vården måste in och vi behöver läkemedel som är möjliga att bekosta för patienten. Livsstilsförändringar hjälper enskilda individer men är övermäktigt för andra och på gruppnivå är det långt från tillräckligt.

Erik Stenberg skulle gärna vilja se en stor randomiserad studie på området men det är ett stort arbete som är dyrt och svårt att finansiera. En sådan studie skulle visa hur patienten mår, hur livskvaliteten ändrats men också ge mer kunskap om sjukdomens slutliga effekter, som hjärtinfarkt och andra dödsorsaker. Tills finansieringen är på plats får forskarna använda registerstudier som baseras på behandlingar som sker inom vården.

Trots att obesitas fortsätter att öka kraftigt så är antalet kirurgiska ingrepp oförändrade och Erik Stenberg anser att obesitas är underbehandlat:

– Obesitas och dess följdsjukdomar är ett jätteproblem som bara fortsätter att öka. För några år sedan gick obesitas om undernäring i form av hot mot folkhälsan på global nivå, säger han.

Pressbilder