Så blir lärare i matematik bättre på att undervisa – tillsammans

Frida Harvey disputerar vid Örebro universitet med en avhandling där hon har undersökt hur matematiklärare – ihop med andra lärare eller forskare – kan arbeta tillsammans för att utveckla undervisningen. I Sverige kallas det ”kollegialt lärande” och anses vara den metod som leder till utveckling och förändring över tid.

Avhandlingen visar att det finns flera hinder som kan sätta käppar i hjulet för lärarna i deras professionella utveckling. Det kan handla om otydliga arbetssätt, brist på gemensamma arbetsverktyg och svårigheter att förändra invanda roller och normer.

Gamla normer hindrar kollegor att lära av varandra

Ett exempel på en norm som lever kvar och tycks vara svår att förändra är den gamla sortens arbetsfördelning där en expert förmedlar sina kunskaper till gruppen, som sedan förväntas omsätta den till praktik i klassrummet, enligt Frida Harvey.

– Det sätter den som leder arbetet i en svår situation, särskilt om det är en lärare från samma skola där det kollegiala arbetet bedrivs.

Hon förvånades över att matematikämnets historia av att vara förknippat med intelligens – ”den som kan matte är smart” – fortfarande lever kvar på ett sätt som hämmar vissa matematiklärare i det kollegiala lärandet.

– De är rädda att framstå som ointelligenta om de delar med sig av sina undervisningsutmaningar inför sina kollegor, säger Frida Harvey.

”Det avsätts mycket tid och pengar för utveckling”

Grupper behöver alltså prata om hur de samarbetar och komma överens om hur arbetet ska fördelas. Det gäller också att använda de verktyg som finns för planering och analys av undervisning på ett bra sätt, visar Frida Harveys forskning.

Det här är kunskap som redan idag kan komma till nytta för både lärare och rektorer i skolan. Ett exempel är ULF-projektet, där lärare och forskare samverkar kring praktiknära forskning i hela landet.

– Vi vet att det avsätts mycket tid och pengar för att lärare ska få möjlighet att jobba tillsammans med planering och analys av undervisning. Såklart vill alla att det ska leda till ökad kvalitet i undervisningen och elever med bättre matematikkunskaper. Här ger min avhandling flera användbara insikter och praktiska råd, säger Frida Harvey.

Andra utmaningar för storskaliga satsningar

Frida Harveys avhandling visar att kollegialt lärande är mer komplext än det ofta framställs. Många faktorer kan hindra arbetet och dessa hänger ihop med både den lokala situationen och gruppens förutsättningar. Det kan bidra till att förklara varför kollegialt lärande ofta ger goda resultat i mindre studier, men inte alltid får samma effekt i stora, breda satsningar.

– Kanske passar kollegialt lärande bäst i en mindre kontext där anpassningar kan göras utifrån gruppens förutsättningar. För att det också ska fungera i mer storskaliga satsningar som till exempel Matematiklyftet behöver vi veta mer om hur och i vilka situationer vi behöver ta hänsyn till den lokala kontexten och dess förutsättningar, säger Frida Harvey.

Fakta om avhandlingen:

• Frida Harveys avhandling handlar om hur matematiklärare, tillsammans med kollegor och forskare, systematiskt kan utveckla sin undervisning med utgångspunkt i klassrummet.
• I avhandlingen används begreppet ”utforskande samverkan för utveckling av matematikundervisning”, vilket är en specificering av begreppet kollegialt lärande i matematik.
• Avhandlingen bygger på fyra artiklar, där det ingår en litteraturstudie, en intervjustudie och en observationsstudie.
• Här kan du ta del av avhandlingen.

Pressbilder

Länkar