Så kan Försvars­makten använda sociala robotar

Vissa betraktar alla robotar som interagerar med människor som sociala. Andra ställer dock större krav på hur avancerad kommunikationen och interaktionen med människan måste vara.

– Skillnaden mellan en social och en vanlig robot är att den sociala roboten redan från början är utformad för att vara social. Den kan bland annat kommunicera, uppvisa ett inlärningsbeteende och även härma vissa emotionella tillstånd. Ofta har roboten mänskliga karaktärsdrag, som till exempel ögon och huvud, säger Zackarias Alenljung, forskningsingenjör på avdelningen Cyberförsvar och ledningsteknik.

Särskilt intressanta områden för Försvarsmakten

Att Försvarsmakten behöver följa den civila forskningen och utvecklingen samt överväga samverkan med civila forskningsaktörer är ett par av rekommendationerna i Social robotik – en avskanning av forskningsfronten.

– Den som förstår teknikens möjligheter kan skapa egna fördelar och utveckla medel mot motståndare. Det gäller också att ha en medvetenhet om riskerna som det innebär att tillämpa ny teknik. De här frågorna är viktiga att beakta för att Sverige inte ska hamna efter i utvecklingen, säger Eva Dalberg, forskningsledare på avdelningen Försvarsanalys.

Nedan följer exempel på områden som rapportförfattarna lyfter fram som särskilt relevanta för Försvarsmakten.

Social robotik i militära tillämpningar

Robotar byggdes tidigare framförallt för att utföra sådant som människor tycker är smutsigt, trist och farligt.

– Vi ser idag en mängd ytterligare användningsområden för robotar och autonoma system (RAS). I stridsmiljö kan exempelvis RAS bidra till en bättre lägesbild och effektivare beslutsfattande på alla nivåer. Soldatens förmåga kan förbättras genom minskad fysisk och kognitiv belastning. Effektiviteten inom logistik, medicin samt underhåll kan öka. Med robotar och sociala robotar kan uppgifter lösas på nya sätt, säger Anna Lindberg, försteforskare på avdelningen Cyberförsvar och ledningsteknik.

Sociala robotar kan även påverka militär taktik.

– Långtifrån alla militära robotar är designade för att vara sociala, däremot kan de interagera. Troligen kommer vi framöver se en ökad medvetenhet om de sociala aspekterna med robotar för militärt bruk. Robotens önskade sociala funktioner och konsekvenser av socialt beteende omhändertas då bättre vid utformning av den militära roboten, och i relation till dess uppgifter och operationsmiljöer, säger Anna Lindberg.

Systemdesign

Att under designprocessen stödja involvering och samverkan mellan experter från olika kompetensområden är fundamentalt för att få fram bra sociala robotar.

– Inom den militära domänen betyder det att soldater behöver involveras i utformningen av robotar. För i en stridsmiljö där både ljud och kroppsspråk kan vara svårtydda behövs kanske andra lösningar för kommunikation mellan människa och robot, säger Zackarias Alenljung.

Ett exempel på bra systemdesign enligt Zackarias Alenljung är en amerikansk social hjälprobot som används inom sjukvården av sjuksköterskor. Roboten använder kroppsspråk och är designad för att röra sig runt i korridorer bland patienter och personal. Den har ett huvud och två ögon, något som egentligen inte behövs för att roboten ska kunna fungera och navigera. Huvudet och ögonens funktion är att underlätta interaktionen med människor, till exempel genom att rikta huvudet dit den planerar att svänga eller med ögonen bekräfta att den tagit emot ett kommando från en sjuksköterska.

– Just den roboten är inget för stridsfältet, men dess systemdesign är inspirerande. Den möter användarnas behov och accepteras av människor som inte är vana vid att interagera med denna typ av robotar, säger Zackarias Alenljung.

Antropomorfism

Människor relaterar gärna till såväl djur som maskiner genom att beskriva deras uppträdande och funktion i termer av mänskliga egenskaper. Det är ett fenomen som benämns antropomorfism. Ett exempel på det är att säga ”Nu tänker datorn” när den utför ett avancerat kommando.

– Även om det kan känns naturligt att tillskriva maskiner mänskliga egenskaper, så finns det risker med antropomorfism. Därför behövs det ansatser för att hantera dessa, såsom när system ska utformas i relation till de operatörer som använder dem. Det behövs även en medvetenhet om effekterna av att införa autonoma interaktiva system i en organisationsstruktur, säger Martin Hagström, forskningsledare på avdelningen Försvarsteknik.

Några av de risker som finns med antropomorfism är:

• Lätt att tillskriva ett tekniskt system egenskaper som det inte har. Genom att beskriva det i mänskliga termer kan det uppstå förväntningar eller uppfattningar som inte är verklighetsförankrade.
• Människor kan bli så fästa vid en robot att de utsätter sig själva för fara för att rädda den. Det kan även bli så illa att en grupp, till exempel en pluton, sätter sin robots säkerhet framför säkerheten hos grannplutonen.
• Ett förmänskligande synsätt på maskiner kan i förlängningen också påverka relationerna människor emellan. En fara med att ha robotar med vilka människor skapar relationer är att den bristande ömsesidigheten i en sådan relation sedan kan spilla över till relationer mellan människor. Det kan leda till objektifiering, avhumanisering och trakasserier.