Så växer motståndskraft i krigets Ukraina – segerträdgårdar håller samhället vid liv
När Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina slog sönder landets distributionskedjor 2022 uppstod snabbt en akut matkris på många håll inom landet. Samtidigt hände något annat: människor började odla. I trädgårdar, parker, vid skolor och på minsta plätt mark som fanns tillgänglig spirade en ny folkrörelse fram, i form av segerträdgårdar.
Det som började som ett sätt att hantera bristen på mat har utvecklats till något långt större. En ny studie finansierad av Formas visar att odlingarna inte bara ökade den lokala livsmedelsproduktionen utan också blev en kraftfull källa till sammanhållning, hopp och motståndskraft. En liten del av studien ingår i boken Odling, makt och genus (2026) och baseras på intervjuer med deltagare i segerträdgårdar i fyra ukrainska samhällen: Bilozersk, Buky, Chyhyryn och Volochysk.
– Det gällde att få fram mat snabbt, och på nya sätt. Människor tvingades mobilisera lokalt, säger Madeleine Bonow, lektor i miljövetenskap och docent i geografi, som står bakom studien tillsammans med tre ukrainska forskarkollegor.
Småskalig lösning behövdes
Redan samma år som den fullskaliga invasionen inleddes 2022 uppmuntrade den ukrainska regeringen människor att odla allt från potatis och kål till örter och frukt, precis som under världskrigen, då ”Victory gardens” spelade en central roll för matförsörjningen i bland annat Storbritannien och USA.
– Ukraina har alltid varit en odlande nation, men mycket av produktionen är storskalig. Under kriget behövdes en snabb, lokal och småskalig lösning. Där kom segerträdgårdarna in, säger Madeleine Bonow.
Forskarna har inom det treåriga projektet GARDIN intervjuat närmare 90 odlare över hela landet om hur odlingarna fungerat som social innovation i en tid av turbulens.
– Vi har väldigt lite empirisk forskning om hur den här typen av system fungerar i aktiva konfliktzoner. Ukraina erbjuder en unik möjlighet att förstå det, säger hon.
Potatis, vattenmeloner – och oväntad kreativitet
I samtliga samhällen som studerats ökade den lokala matproduktionen märkbart. Odlingslådorna fylldes med potatis, zucchini, aubergine, majs och ibland även mer oväntade grödor.
– Några provade att odla vattenmelon, trots att de inte trodde att det skulle lyckas. Men i kris är man beredd att testa allt, och det gick över förväntan, berättar Madeleine Bonow.
Grönsakerna har delats ut till skolor, äldre, skadade soldater, internflyktingar och andra i behov. För flera skolor innebar det dessutom besparingar i en tid när ekonomin är pressad. Många deltagare har även lärt sig konservering, matförädling och metoder för att bevara mjölk och andra råvaror, kunskaper som stärker beredskapen inför framtiden.
– Odlingarna visar hur verklig resiliens fungerar. Människor visade enorm handlingskraft och kreativitet i en akut situation. Det finns mycket att lära av.
En plats för gemenskap mitt i kriget
Men segerträdgårdarna gav mer än mat. De blev också sociala nav, platser där människor kunde mötas mitt i osäkerheten.
– De har fyllt en viktig funktion för sårbara grupper, till exempel för dem som skadats mentalt eller fysiskt av kriget. Trädgårdarna blev en plats där man kunde känna tillhörighet och stöd.
Samtidigt fanns det utmaningar. Vattenledningar har varit ur funktion, och perioder av torka satte press på odlingarna. Dessutom kräver odling engagemang över tid, något som kan falna när vardagen är hård.
– Om eldsjälarna tröttnar eller tvingas flytta försvinner ofta mycket av drivkraften, säger Madeleine Bonow.
Lärdomar för omvärlden
Vad kan då andra länder lära av segerträdgårdarna i Ukraina? Enligt forskarna handlar det inte bara om att odla mat. Det handlar om att odla gemenskap, identitet och lokal resiliens.
– Gemensamma trädgårdar kan stärka både hälsa, välmående och krisberedskap. De binder samman människor och gör lokalsamhällen mer självständiga.
En avgörande faktor i Ukraina var också att äldre fröer och lokala växtsorter fanns kvar, sorter som är anpassade till platsen och som blir ovärderliga när internationella transporter bryter samman.
– Det finns ett långsiktigt tänkande i att bevara lokala arter, både flora och fauna. Där har Ukraina gjort något som andra länder borde ta efter, säger Madeleine Bonow.
Läs mer
Kapitlet ”Segerträdgårdar i Ukraina: resiliens och lokal motståndskraft i tider av krig” ingår i boken Odling, makt och genus (Mittuniversitetet/Gaskeuniversiteete, 2026).
Forskningen är en del av projektet ”Europeiska urbana gemensamhetsodlingar: En social innovation i en tid av turbulens (GARDIN)”.
Förutom Madeleine Bonow ingår projektledare Marine Elbakidze, och projektmedlemmarna Natalie Stryamets och Oksana Pelyukh.
Läs mer om Madeleine Bonows forskning.
Artikeln är publicerad på Södertörns högskolas webb.
Presskontakt Södertörns högskola:
Telefon: 072-454 55 14
E-post: press@sh.se
