Särskilt begåvade barn – hur bemöts de i förskolan och tidig utbildning?

Förskolepersonal och rektorer beskriver i hög grad särskild begåvning hos barn utifrån upplevda svårigheter och problem till skillnad från att se särskild begåvning som en tillgång – vare sig för barnet själv eller för verksamheten i stort. Det är en av slutsatserna som Malin Ekesryd Nordström vid Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet drar i sin avhandling.

I sin tidigare roll som specialpedagog upptäckte Malin Ekesryd Nordström att det fanns barn som plötsligt slutade intressera sig för skolarbetet. I sitt arbete med att anpassa undervisningen till dessa individers behov kom hon i kontakt med begreppet särskild begåvning.

– En av frågorna jag ställde mig var, att om dessa barn finns, varför möter vi då inte deras behov inom svensk utbildning? säger Malin Ekesryd Nordström.

Med sin sammanläggningsavhandling vill Malin Ekesryd Nordström bidra med kunskaper om hur förskolepersonal, rektorer, föräldrar till särskild begåvade barn samt svensk dagspress konstruerar vad särskild begåvning är och idéer om att möta särskilt begåvade barns behov i förskolan och tidig utbildning. Specialpedagogiska perspektiv har en framträdande roll i avhandlingen då konstruktioner av särskild begåvning och särskilt begåvade barns behov beskrivs med hjälp av begrepp som normalitet, avvikelse, differentierad undervisning och inkludering, det vill säga, begrepp som alla tillskrivs den specialpedagogiska disciplinen och verksamheten.

Särskild begåvning synliggör spänningar

– En första slutsats jag drar utifrån mina resultat är att talet om särskild begåvning synliggör spänningar. Ett spänningsfält handlar om att talet om särskild begåvning också synliggör idéer om hur undervisning för särskilt begåvade bäst bör bedrivas, inom särskilda undervisningsgrupper, alternativt inkluderat inom den ordinarie undervisningen. Andra spänningar som uppstår är mellan föräldrar och förskolan och tidiga utbildningssammanhang samt mellan förskolepersonal och rektorer när det kommer till hur undervisningen ska planeras, säger Malin Ekesryd Nordström.

En annan slutsats är att förskolepersonal och rektorer i hög grad beskriver särskild begåvning utifrån upplevda svårigheter och problem till skillnad från att se särskild begåvning som en tillgång. Att främst belysa svårigheter menar Malin Ekesryd Nordström kan höra samman med en redan överbelastad arbetssituation för personalen, att de inte har någon formell utbildning inom området och/eller att rådande samhälleliga och kulturella normer förespråkar en stark likvärdighetsdiskurs till skillnad från att tala om särskild begåvning.

– En tredje slutsats är att förskolan är en väl fungerande undervisningsmiljö för särskilt begåvade barn. Flexibla lärmiljöer, att personalen arbetar i team och därmed kan nyttja varandras kompetenser samt att det finns tillgång till barn i olika åldrar beskrivs som framgångsfaktorer. Däremot beskrivs bristande kommunikation i övergången mellan förskola och skola, att barnens lärande och utveckling därmed tappar i kontinuitet och progression, vilket också leder till att särskilt begåvade barn ofta blir understimulerade och vantrivs redan i skolans tidiga årskurser, säger Malin Ekesryd Nordström.

Sociala kategoriseringar påverkar hur barn och elever bemöts

En fjärde slutsats utifrån avhandlingens resultat är att social klass, kön och etnisk bakgrund ofta är osynliga i de mediala diskussionerna om särskild begåvning. Detta är uppseendeväckande då tidigare forskning, både i Norden och internationellt visar hur sociala kategoriseringar påverkar hur barn och elever bemöts i förskola och skola. Malin Ekesryd Nordström menar därför att fortsatt forskning inom särbegåvningsfältet i sina kommande analyser kan, och bör, luta sig mot den kunskap som forskning inom dessa områden belyser.

– Resultaten i avhandlingen kan bidra med ny kunskap och underlag för beslutsfattare i utbildningsfrågor – förskolepersonal, grundskollärare, specialpedagoger, speciallärare, rektorer och andra intresserade av den här typen av utbildningsfrågor. Resultaten kan också användas i jämförande studier i Sverige, men också i andra nordiska länder – och utanför – med liknande intressen och frågeställningar, säger Malin Ekesryd Nordström.

Malin Ekesryd Nordström försvarar sin avhandling den 10 november.

För mer information kontakta:
Malin Ekesryd Nordström
malin.ekesryd@umu.se
090-786 77 97