Skidsprint, längdhopp och stafett – Örebroforskare räknar på idrott
Vi måste ofta väga risker mot vad vi kan vinna. Örebroforskarna Anders Lunander och Niklas Karlsson har analyserat risktagande och beslutsfattande inom idrott – med längdhopp, stafett och skidsprint som exempel.
– Matematiken kan hjälpa oss att blottlägga mönster och samband vi annars inte ser, säger Anders Lunander, forskare i nationalekonomi vid Örebro universitet.
Läs mer om de tre studierna:
Välja kvartsfinal i skidsprint
Minska risker för överväxling i stafett
The final three i längdhopp
Forskarnas metoder och sätt att renodla problem går att använda i olika sammanhang men de har valt att utgå från sport eftersom målet är tydligt i idrott. Laget eller individen ska vinna tävlingen eller matchen och reglerna sätter ramarna.
– När det gäller hushåll eller företag kan deras agerande vara svårare att fånga i modeller eftersom målet inte nödvändigtvis alltid är att maximera förväntad nytta eller vinst, säger Niklas Karlsson, forskare i statistik vid Örebro universitet.
Modellen som visar hur ett stafettlag ska få en så snabb löptid som möjligt utan att misslyckas med växlingen kan jämföras med det samband som gäller vid finansiella placeringar – när placeringens förväntade avkastning ska ställas mot risken att förlora delar av investeringen.
Matematik och spelteori
Forskarna formulerar problem och löser dem med matematik och spelteori.
– Många idrotter kan beskrivas och analyseras med hjälp av spelteori eller så kallat interdependent beteende. En atlets agerande i en viss situation beror på vad motståndaren nyss har gjort eller vad atleten tror att motståndaren kommer att göra när väl motståndaren har sett hur atleten har agerat, säger Anders Lunander.
Detta blir tydligt i artikeln om skidsprint. Forskarna har undersökt valet av kvartsfinal som skidåkare gör och vilket val av kvartsfinal som maximerar en åkares sannolikhet att vinna tävlingen.
Deras modell beskriver skidåkarens avvägning mellan en ökad sannolikhet att bli utslagen i kvartsfinalerna på grund av ett förväntat hårdare motstånd, mot en ökad sannolikhet att vinna en eventuell final tack vare att ha fått en längre viloperiod inför finalen. Åkare som kvalificerat sig från kvartsfinaler med förväntat lägre motstånd får kortare vila.
Mer spännande eller rättvis
– Ett vanligt argument för att ändra regler i sport är att det kommer göra tävlingen mer spännande eller mer rättvis. Risken med en populariserande regeländring kan vara att en del av regeländringens konsekvenser förbises, säger Anders Lunander.
I längdhopp ändrades reglerna för att behålla spänningen ända fram till sista hoppet i tävlingen. Men det nya formatet The final three mötte kritik och därför har det förändrats och nu räknas resultaten från alla omgångarna.
– De aktiva rasade mot systemet. Den tävlande som ledde efter alla omgångar fick hoppa sist i finalen och riskerade att hamna först på tredje plats vid ett eventuellt övertramp om hoppen av de två tidigare hopparna var godkända. Vi ville ta reda på om det är en fördel för den ledande hopparen att i alla fall få hoppa sist av de tre finalisterna i finalen, och om så är fallet även undersöka hur stor denna fördel är. Fördelen visade sig vara mindre än vi trodde men ändå en fördel som ökar chansen att vinna finalen, säger Niklas Karlsson.
För mer information:
Anders Lunander: anders.lunander@oru.se, 073-366 55 19
Niklas Karlsson: Niklas.karlsson@oru.se, 079-066 00 68
Högupplöst bild finns att ladda ner här
