Statssponsrade infrastrukturprojekt kan skapa humanitära katastrofer i Afrika

I Angola och Moçambique byggs flera nationella mega-infrastrukturprojekt. Vissa byggs utan hänsyn till lokala förutsättningar och bidrar till att naturkatastrofer kan bli humanitära dödsfällor. Det visar forskning vid Göteborgs universitet.

Socialantropologen Ruy Blanes har studerat hur de senaste årens torka i Angola och cykloner i Moçambique påverkar lokalbefolkningen. Han ser i sin forskning ett samband mellan de båda regeringarnas politik för både infrastrukturutveckling och utvinningsverksamhet – och förekomsten av klimatrelaterade humanitära katastrofer.

Nya infrastrukturprojekt som utvinningsverksamhet, industriellt jordbruk, vattenkraftsprojekt, samt nya vägar och kommunikationsnätverk, utformas ofta som nationella satsningar utan att tillräcklig hänsyn tas till de lokala samhällenas behov och förutsättningar.

– Detta visar hur vissa så kallade långsiktiga lösningar för att hantera klimatkrisen genom omställning till grönare energikällor ändå kan bli ödesdigra i samband med klimatkatastrofer, säger Ruy Blanes.

Ett exempel är megaprojekt som vattenkraftsdammar, som utsätts för stor press från ett ökande antal stormar och cykloner. Detta tvingar fram vattenutsläpp som ger dramatiska effekter för människor och djur nedströms.

– Det har vi sett de senaste åren runt Zambezifloden i centrala Moçambique. Det var också fallet när dammen i Derna i Libyen kollapsade i september i år, då minst 2 000 personer omkom, säger Ruy Blanes.

I södra Angola har bristen på underhåll och investeringar i befintliga vattendistributionssystem lett till att jordbruks- och boskapsskötarsamhällen står hjälplösa inför torkan. Människor förlorar hem, jordbruksmark, boskap och möjlighet att försörja sig.

När den lokala kunskapen och förutsättningarna inte tas med i planeringen på nationell nivå, utmanas lokalsamhällenas traditionella handlingsutrymme och motståndskraft.

– De här situationerna uppstår ofta på grund av en bristande dialog mellan regering, lokala myndigheter och lokalbefolkningarna. Och även om regeringarna i både Angola och Moçambique är engagerade i klimatanpassning och hållbarhetspolitik, måste de ta dem på större allvar och inte använda dem som inkörsportar för ‘grön kapitalism’, där klimat- och miljöproblem integreras i marknadsbaserad politik, säger Ruy Blanes.

Läs studien: Fatal architectures and death by design: the infrastructures of state-sponsored climate disasters in Angola and Mozambique

Kontakt:
Ruy Blanes, universitetslektor i socialantropologi, Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet
Tel: +351 933 452 815
E-post: ruy.blanes@gu.se