Stöd från anhöriga viktigt när mammor och barn flyr från våld
Vänner och familj spelar ofta en viktig roll för kvinnor och barn som flyr våld i nära relationer. Samtidigt har många våldsutsatta kvinnor ett begränsat socialt nätverk, som en konsekvens av våldet.
– Det behövs en medvetenhet om att flykten från våld kan se olika ut, säger forskaren Linda Arnell.
Linda Arnell och Sara Thunberg är forskare i socialt arbete och har nyligen publicerat två artiklar i internationella tidskrifter. De bygger på intervjuer med mammor till barn mellan 0–6 år som flytt från våld i hemmet till ett skyddat boende.
Den ena artikeln handlar om hur mammorna upplever sin flykt och hur de resonerat kring sina små barns välbefinnande före och under flykten från våld. Många har planerat sin flykt och passar på när risken att utsättas för våld är som minst.
– Det kan vara när partnern gått till jobbet, sover eller är frånvarande på annat sätt. Planeringen kan ha pågått i allt ifrån ett par timmar till veckor i förväg, berättar Sara Thunberg.
I enstaka fall har kvinnan planerat flykten tillsammans med socialtjänsten, men många av de kvinnor som ingår i studien har behövt stöd från någon i sitt sociala nätverk: en vän, förälder eller släkting. Det kan handla om att få skjuts eller ha någonstans att sova de första nätterna, innan man kommer till ett skyddat boende.
Anhöriga spelar viktig roll
Kunskapen om att det ofta behövs ett mellansteg i form av en vän eller släkting är en tankeställare, enligt Linda Arnell.
– Vi vet att våldsutsatta kvinnor ofta har ett begränsat socialt nätverk som en konsekvens av våldet. Det behövs en medvetenhet om att många väljer att inte kontakta polis och socialtjänst på en gång – och om att flykten från våld kan se olika ut, säger hon.
Att sakna socialt nätverk kan få allvarliga konsekvenser. Det kan dessutom ofta vara svårt att få plats på ett skyddat boende på en gång.
– Risken är att kvinnan stannar i relationen, vilket i värsta fall kan leda till dödligt våld, säger Linda Arnell.
En slutsats som forskarna drar är att barn som fått mellanlanda hos en vän eller släkting får en större förståelse för vad ett skyddat boende är innan de anländer. En annan slutsats är att anhöriga kan vara en viktig ingång för myndigheter som vill hjälpa våldsutsatta.
– Ofta försöker man nå kvinnor och barn direkt, men det gäller att inte låsa sig vid det. En väg kan vara att gå genom de anhöriga, säger Sara Thunberg.
Svår process att lämna skyddat boende – inte minst mentalt
Forskarnas andra artikel handlar om mammor och barn som flytt undan våld och står i begrepp att lämna ett skyddat boende för att starta om på nytt. Den processen startar i princip samtidigt som de anländer till det skyddande boendet, visar studien.
– Mamman ska inte bara hitta ett boende, ordna med säkerheten och ordna skyddade personuppgifter utan också förbereda sig mentalt på vad som väntar. Många längtar efter friheten, men den är också läskig. Du ska hantera både dina egna och dina barns farhågor och rädslor, säger Sara Thunberg.
Här behövs stöd från både boendet och socialtjänsten för att övergången ska fungera. Men när hotet om våld inte längre är akut, kan stödet från myndigheterna upphöra tvärt.
– Det finns en risk att du lämnas lite vind för våg, samtidigt som du behöver skapa en helt ny vardag, söka plats på skola eller förskola och hitta vänner. Ofta finns det dessutom kvar en oro – och en risk – för nytt våld, säger Linda Arnell.
Behövs av mer forskning om barnperspektivet
Här har barn en särskilt utsatt position, menar forskarna, som betonar att det behövs mer forskning som lyfter barnens situation och upplevelser av våld i nära relationer. Stor del av den forskning som finns idag fokuserar på mammornas behov av stöd.
– Man brukar säga att en mamma som mår bra kan stötta sina barn. Men både vår och andras forskning visar att barn har sina egna behov av stöd och av att få prata om sina erfarenheter av våld. Det gäller både om de bevittnad våld och om de själv blivit direkt utsatta, säger Sara Thunberg.
Kontaktpersoner:
Sara Thunberg, socionom och forskare i socialt arbete vid Örebro universitet: sara.thunberg@oru.se, 070-292 85 12.
Linda Arnell, genusvetare och docent i socialt arbete vid Umeå universitet och affilierad till Örebro universitet: linda.arnell@oru.se, 072-713 36 22.