Större utrotning av fåglar än man tidigare trott

På många av världens öar inleddes en utrotning av fåglar med människans ankomst. I en ny studie med forskare från Göteborgs universitet, uppskattas människan ha bidragit till att cirka 1 400 fågelarter är utdöda, vilket är dubbelt så mycket som man tidigare trott.  

På grund av att fåglarnas lätta ben snabbt bryts ner så bildas det få fossil. Tidigare när forskare fick förlita sig på observationer och fossiler uppskattade man att 640 fågelarter hade utrotats under den moderna människans levnad, varav 90 procent på öar som bebos av människor. Klassiska exempel är dodon på Mauritius och garfågeln i Nordatlanten, som likt pingvinerna inte kunde flyga.

Men genom att använda statistisk modellering törs forskare nu uppskatta att omkring 1 400 fågelarter har utrotats.

– Det är dubbelt så många arter jämfört med de som lämnat fossil efter sig som bevis på sin existens. Praktiskt taget alla dessa arter utplånades direkt eller indirekt på grund av mänsklig aktivitet, säger Sören Faurby, forskare i zoologi vid Göteborgs universitet och medförfattare till studien som publicerats i Nature Communications.

Jämförelse med Nya Zeeland

Arbetet har i stora delar gjorts vid Göteborg universitet där forskaren Rob Cooke ledde arbetet. Studiegruppen, med kollegor vid bland annat Uppsala universitet, baserade sina modellerade uppskattningar på kända utrotningar och omfattningen av relevant forskning i olika regioner jämfört med läget på Nya Zeeland. Landet är den enda platsen i världen där den förmänskliga fågelfaunan tros vara helt känd, med välbevarade rester av alla fåglar där.

–  Vår studie visar att människor snabbt har ödelagt fågelpopulationer genom förlust av livsmiljöer, överexploatering och introduktion av råttor och tamdjur som plundrade fåglarnas bon och konkurrerade med dem om maten, säger Rob Cooke, som nu arbetar på UK Centre for Ecology & Hydrology (UKCEH).

Stora följdverkningar

En utrotad fågel är inte bara en förlorad art. Det kan också få påverkan på ekosystemen, menar forskarna.

– Världen kan ha förlorat nyckelfunktioner för spridning av frön och pollinering. Detta ger utspridda, skadliga effekter på ekosystemen, så förutom fåglarna har vi antagligen förlorat många växter och djur som var beroende av dessa arter för att överleva, säger Sören Faurby.

Studien avslöjar att den största människodrivna händelsen för utrotning av ryggradsdjur skedde under 1300-talet, då 570 fågelarter gick förlorade efter att människor för första gången anlände till östra Stilla havet, som till exempel Hawaii. En liknande period av massutrotning skedde troligen på 800-talet före vår tideräkning i västra Stilla havet samt på Kanarieöarna som då befolkades och vi lever för närvarande i en tredje sådan period som startade i mitten av 1700-talet.

Återställande av livsmiljöer

Tidigare forskning av författarna till studien tyder på att vi riskerar att förlora så många som 700 ytterligare fågelarter under de närmaste hundra åren.

– Om fler fågelarter kommer att utrotas eller inte är upp till oss. Den senaste tidens insatser har räddat vissa arter och vi måste nu öka ansträngningarna för att skydda fåglar, med återställande av livsmiljöer som leds av lokalbefolkningen, säger Rob Cooke.

Artikel i Nature Communications: Undiscovered bird extinctions obscure the true magnitude of human-driven extinction waves.

Animation över utrotningen av fåglar genom tiderna.

Kontakt: Sören Faurby, Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet,
telefon: 073- 642 24 82, e-post: soren.faurby@bioenv.gu.se