Unikt projekt studerar skador efter dödligt skjutvapenvåld
I ett nytt samarbete mellan Totalförsvarets forskningsinstitut och Rättsmedicinalverket undersöks sårkanaler hos människor som utsatts för dödligt skjutvapenvåld. Målet är bland annat att förfina forensiska metoder och på ett bättre sätt kunna dimensionera sjukvård för krig.
Tidigare forskning och praktiska erfarenheter har visat att det finns skillnader mellan skottskador beroende på vilken sorts ammunition som använts. Nu har forskare vid FOI och Rättsmedicinalverket, RMV, i en förstudie undersökt sårkanaler orsakade av två olika sorters ammunition, för att se om det går att skapa kvantitativa modeller av dem.
– För FOI:s del är vi väldigt intresserade av att förstå vapenverkan och vilken skada projektiler ger på människor. Det ger möjlighet att utvärdera vår egen ammunition, men även en motståndares ammunition, säger David Andersson som är forskare på FOI:s avdelning Vapen, skydd och säkerhet och som tillsammans med Lydia Kahn, Jens Danielsson och Tobias Gelius har genomfört studien.
Bidrar till regeringsuppdrag
Det finns mycket forskning om vad som händer när ammunition interagerar med gelatin eller tvål, material som ofta används för att undersöka projektilers effekter, enligt David Andersson. Men att studera faktiska skador på människor är ovanligt och ger en mer rättvisande bild.
Ett annat syfte med studien är att få underlag för sjukvårdsdimensionering. FOI är en av de myndigheter som arbetar i regeringsuppdraget med att ta fram nyckeltal och uppskattningar av hur hälso- och sjukvården behöver dimensioneras för att klara ett anfall mot Sverige.
– Om vi kan göra en uppskattning av hur vissa skador uppstår och med vilken frekvens, så vet vi bättre vilken förmåga vi behöver ha på sjukhus, säger David Andersson.
Från rättsmedicinskt håll handlar det om att öka kunskapen kring vilka slutsatser som går att dra utifrån utseendet på en dödlig skottskada, förklarar Lydia Kahn som är rättsläkare och specialist i rättsmedicin vid RMV och forskare vid Karolinska institutet.
– Till exempel om det går att dra slutsatser kring vilken typ av vapen och ammunition som har använts, skjutavståndet och om kulan har gått igenom något annat material innan det träffat kroppen. Det är sådana frågor vi får från polisen och i rättssalen, säger Lydia Kahn.
I förstudien har forskarna undersökt dokumentation från dödligt skjutvapenvåld i Stockholmsregionen och sammanställt den på gruppnivå, under förutsättning att det gjorts dokumentation med skiktröntgen. Studien är etikprövad och avstämd med jurister, och alla persondata från de avlidna är avidentifierade. Dokumentationen består av obduktionsprotokoll, röntgenbilder, foton och brottsplatsundersökningar.
Ny rutin hos rättsmedicin
Forskarna har undersökt utvalda fall mellan 2021 och 2024. I maj 2021 började den rättsmedicinska enheten i Stockholm använda en helkroppsdatortomograf, och alla kroppar som genomgår en rättsmedicinsk obduktion i Stockholm röntgas innan obduktionen. Det har gjort det möjligt att mäta och räkna systematiskt på skjutvapenskador.
Det ökade antalet dödsoffer till följd av skjutvapenvåld i Sverige har inte varit en förutsättning för studien, eftersom bara ett fåtal skadekanaler valts ut, enligt David Andersson och Lydia Kahn. Däremot har våldet lett till en ökad medvetenhet och ett ökat intresse i samhället för forskning kring skjutvapenvåld, menar de.
– Det handlar inte så mycket om att själva våldet sker som att Rättsmedicinalverket på ett noggrant och unikt sätt dokumenterar skadorna, säger David Andersson.
Totalt har forskarna studerat 20 sårkanaler i lunga och lever. De kommer från 9 x 19 millimeters- respektive 7,62 x 39 millimetersprojektiler.
– Det är de absolut vanligaste man ser. 9 millimeter är en pistolsammunition. Den andra typen av ammunition är gevärsammunition, samma som används vid jakt eller i militära sammanhang, exempelvis automatkarbinen Kalasjnikov AK-47. Det är en vanlig rysk ammunition som det är viktigt att ha kunskap om, säger David Andersson.
Ammunitionen beter sig olika, förklarar han. Pistolammunition är ganska liten och rund till formen, och går mycket långsammare än gevärsammunition som är mer avlång, har högre utgångshastighet och kan göra större skada om den börjar tumla eller blir snedställd.
– Vi vet att de beter sig olika, det är helt olika vapen och med olika energi. Genom att jämföra hur skadorna ser ut hos de avlidna offren vill vi se om man utifrån skadans egenskaper kan dra slutsatser om huruvida det är pistol eller gevär som använts, säger Lydia Kahn.
Unikt samarbete mellan myndigheter
Forskarna tog fram mått för att kvantitativt jämföra skadorna och skapade 3D-bilder av sårkanalerna. De förväntade sig att gevärsammunitionen skulle ge sårkanalerna andra utseenden jämfört med pistolammunitionen. Men det gick inte att se några statistiskt signifikanta skillnader.
– Det här är en pilotstudie med få observationer, och vi ser tecken på att det skulle gå att visa på skillnader med fler observationer. Vi tycker oss se skillnader rent kliniskt. Frågan är hur vi bäst kan skapa modeller som kan påvisa det som vi ser med ögat, säger Lydia Kahn.
Att visualisera och räkna på skottskador i lungor visade sig dessutom vara svårt, eftersom de kollapsar när de skadas så att sårkanalen förvrängs. Här gäller det att förstå på vilket sätt lungorna kollapsar och hur man kan få information av sårkanalernas utseende, trots att de förvrängts efter lungkollapsen, förklarar David Andersson.
Nu ska resultaten från studien verifieras, och forskarna planerar att studera fler fall. Samarbetet mellan FOI och RMV är ovanligt, konstaterar Lydia Kahn och David Andersson.
– Att arbeta tillsammans på ett sådant här dataset med gemensamma frågeställningar skulle jag säga är unikt även internationellt, säger David Andersson.