Vad får dricksvattnet i kranen kosta?

Dansken gör av med 100 liter dricksvatten per dygn, svensken 140 liter. Hur kan det komma sig? Det är en av frågeställningarna i ett nytt forskningsprojekt som syftar till att ta fram ett nytt prissättningssystem för vatten med avsikt att minska konsumtionen.

—Vi behöver minska vår användning av vatten, i alla fall av dricksvatten. I Sverige kan vi nog betala det dubbla men någonstans går gränsen, säger Per Hillbur, biträdande professor i miljövetenskap vid Malmö universitet

I projektet ”Att sätta pris på vatten och hållbarhet” ska forskarna bland annat göra jämförelser med hur det fungerar i länder som Danmark och Holland. Vad är förklaringen till att Danmark, som har ett liknande försörjningssystem och organisation av VA-huvudmän, gör av med 40 liter vatten mindre per person och dygn?

Saknas medvetenhet

Vi konsumenter anpassade oss snabbt till att börja sortera vårt hushållsavfall, och när elpriserna sköt i höjden skruvade svensken snabbt ner på sin elförbrukning och började sätta upp solceller som aldrig förr. Allt för att bli mer motståndskraftig vid nästa kris. Motsvarande medvetenhet finns inte vad gäller vår vattenförbrukning, menar Per Hillbur. Att många inte ens ser hur mycket de förbrukar eller betalar för sitt vatten är förstås en anledning.

—Det finns inte samma motivation när det gäller att spara på vatten. Det bara finns där när vi öppnar kranen. Men om vi plötsligt skulle få nöja oss med fem liter per person och dag, så skulle vi börja prioritera direkt, säger Per Hillbur.

Flera utmaningar

En utmaning är att få upp frågorna på den politiska dagordningen. En andra utmaning är att utveckling av nya affärsmodeller kräver samverkan mellan olika aktörer inom samhällsbyggnadsområdet – framför allt mellan fastighetsägare och VA-huvudmän. En tredje utmaning handlar om hushållens behov och vattenanvändarnas beteende.

Vad skulle till exempel krävas för att komma ner till danskarnas förbrukning? Priset är förstås en viktig faktor. I dag har en regional VA-organisation som VA-Syd, som har fem skånska kommuner som medlemmar, bara mandat att ta betalt för att täcka nödvändiga kostnader. VA-Syd levererar dricksvatten till mer är en halv miljon människor och är politiskt styrt.

—Var och en av de ingående kommunerna har trots det gemensamma ägandet olika VA-taxor. Det handlar om politisk vilja om priset på vatten ska höjas, säger Per Hillbur.

Tekniken finns, affärsmodellen saknas

Behovet att spara dricksvatten är en sak. Höjda priser motiveras också av ökat investeringsbehov i anläggningarna, något som bland annat krävs för att ställa om till en framtida ökad användning av dagvatten i stället för dricksvatten i exempelvis toaletter.

Tekniken finns, men affärsmodellen saknas, förklarar Per Hillbur. För att få till stånd en vattenförsörjning som är långsiktigt hållbar, behöver vi därför:

• Skapa incitament för att gå från en linjär modell som bygger på att producera, konsumera och sedan släppa ut i naturen till en cirkulär modell som bygger mer på kretsloppstänkande.
• Skapa en affärsmodell som bygger på att vatten är en ändlig resurs.

—Om man bara gör nödvändigt underhåll för att hålla priset nere kan det bli som med järnvägen: en föråldrad infrastruktur som leder till exempelvis inställda tåg. Priset på vatten skulle kanske behöva höjas tiofalt? Det är en balansgång, säger Per Hillbur.