Väl fungerande team och samarbete nyckel till god personcentrerad intensivvård

Väl fungerande team och samarbete är en nyckel till en god personcentrerad intensivvård visar en ny forskningsstudie om intensivvårdssjuksköterskors arbetssituation under pandemin. Ett personcentrerat förhållningssätt där intensivvårdssjuksköterskan bygger relationer mellan vårdpersonal, patienter och anhöriga är viktiga faktorer för att säkerställa en vård av hög kvalitet.

Personcentrerad vård utifrån intensivvårdssjuksköterskors perspektiv

– Syftet med studien har varit att beskriva ramverket för personcentrerad vårds fyra områden, förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerade processer och personcentrerade utfall, utifrån perspektivet från intensivvårdssjuksköterskor som arbetade på intensivvårdsavdelningar (IVA) under covid-19-pandemin. Vi har också undersökt sambanden mellan förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerade processer, och personcentrerade utfall, säger Maria Andersson, lektor vid Röda Korsets Högskola och en av forskarna bakom studien.

Personcentrering innebär ett humanistiskt förhållningssätt till omvårdnad som bygger på individuellt självbestämmande, ömsesidig respekt och förståelse. Personcentrering handlar inte bara om att vara vänlig mot patienten utan om att agera på ett medvetet sätt utifrån olika typer av kunskap.

Personcentrerat arbetssätt ger arbetstillfredsställelse och minskar önskan att lämna

– En högre nivå av personcentrerat arbetssätt ger större arbetstillfredsställelse bland sjuksköterskor och minskar önskan att lämna sin anställning. Under covid-19-pandemin rekommenderades hälsovårdsorganisationer över hela världen att införa olika åtgärder, till exempel genom att tillhandahålla skyddsutrustning och införa besöksrestriktioner för släktingar och vänner för att förhindra spridning av viruset. Under denna period var personcentrerat arbetssätt i riskzonen och trots ambitioner och kunskaper uppfattade svenska intensivvårdssjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar flera hinder, till exempel besöksrestriktioner eller tre gånger så många patienter som de normalt vårdar, säger Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet och en av forskarna i projektet

I en rad studier har forskare från Röda Korsets Högskola, Luleå tekniska universitet, Karlstads universitet och Region Värmland undersökt hur människor inom intensivvården påverkats av pandemin – personal, patienter och anhöriga.

– Under kriser såväl som under normala förhållanden är det möjligt att få information om styrkor och svagheter inom organisationen genom att mäta i vilken utsträckning en praktik är personcentrerad. För att vara förberedd på nästa kris som kan uppstå behövs forskning som tar upp intensivvårdssjuksköterskor och deras förmåga att utföra ett personcentrerat förhållningssätt i sitt arbete och hur de olika områdena påverkar deras hälsa och välbefinnande, säger Åsa Engström.

Datan samlades in från juli 2021 till november 2021 genom frågeformulär. Sammanlagt deltog 217 intensivvårdssjuksköterskor på 15 olika intensivvårdsavdelningar i studien och de hade en genomsnittlig längd på erfarenhet från arbete vid IVA på 14 år.

– Den generella uppfattningen av arbetsmiljön bland de intensivvårdssjuksköterskor som deltog i studien var att den var säker, men att det fanns begränsningar vad gäller arbetsmiljöns vardaglighet och gemenskap. Deltagarna upplevde att klinikerna där de arbetade både stödde och hindrade personcentrerat arbetssätt. De flesta deltagarna i studien upplevde också olika utmattningssymtom, säger Maria Andersson.

Insatser för att nå hållbara arbetsplatser

Genom att visa hur förutsättningar, vårdmiljö, personcentrerad process påverkar intensivvårdssköterskors hälsa och välbefinnande, kan organisationer identifiera aspekter i arbetsmiljön som kräver riktade insatser för att nå hållbara arbetsplatser.

– För att bevara intensivvårdssköterskors hälsa och välbefinnande och för att de ska blomstra som människor i sina yrkesroller behöver de interagera med sina kollegor i teamet, med patienter och anhöriga. Organisationer med ett personcentrerat arbetssätt har större förutsättningar att kunna använda intensivvårdssjuksköterskans kunskaper och färdigheter och för att intensivvårdssjuksköterskor ska kunna växa i sina roller, säger Maria Andersson.

Kontakt

• Maria Andersson, lektor i omvårdnad vid Röda Korsets Högskola, 08–587 516 53, andersson@rkh.se
• Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, 0920-49 38 75, engstrom@ltu.se
• Anna Nordin, lektor i omvårdnad och projektledare vid Karlstads universitet, 070–353 02 02, nordin@kau.se
• Angelica Fredholm, forskare i medicinsk pedagogik och pedagogisk utvecklare i Region Värmland, 072–469 03 03, fredholm@kau.se

Läs mer i publicerade artiklar inom projektet

Den senaste artikeln

The four domains of the person-centred practice framework from the perspective of critical care nurses in intensive care units during a pandemic

Tidigare artiklar

Moral Distress, Health and Intention to Leave: Critical Care Nurses’ Perceptions During COVID-19 Pandemic

Measuring moral distress in Swedish intensive care: Psychometric and descriptive results

Critical Care Nurses’ Experiences Caring for Patients When Relatives Were not Allowed in the ICUs due to COVID-19 Pandemic

Critical care nurses’ experiences of working during the first phase of the COVID-19 pandemic –Applying the Person-centred Practice Frameworkhttps://www.sciencedirect.com/…

Critical care nurses’ perception of moral distress in intensive care during the COVID-19 pandemic – A pilot study

Institutional Constraints as an Obstacle for Prioritizing Nursing Interventions During the COVID-19 Pandemic—Critical Care Nurses’ Experiences

Learning in intensive care during the COVID-19 pandemic – postgraduate critical care nursing students’ experiences

The Meaning of Critical Illness for People Suffering From COVID-19: When a Frightening Unreality Becomes Reality