Vardagliga upplevelser viktiga för släktforskning
I en tid av snabb teknologisk utveckling och globala utmaningar är intresset för släktforskning och utforskning av det förflutna mer påtagligt än någonsin. I en ny avhandling från Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University utforskas tre svenska släktforskningsupplevelser för att förstå deras pedagogiska dimensioner och deras roll som offentliga pedagogiska rum. Resultatet presenterar en mer detaljerad och mångfacetterad bild av släktforskning än den vanligt förekommande.
I avhandlingen undersöks tre olika sammanhang för släktforskning: deltagarnas berättelser i TV-serien ”Allt för Sverige”, resultat från genetisk släktforskning utförd av fyra företag och deltagares erfarenheter av icke-formella släktforskningskurser. Genom att tillämpa olika teoretiska ramverk visas den pedagogiska potentialen, det som på engelska kallas för public pedagogical spaces, hos dessa släktforskningsupplevelser.
– Avhandlingen visar att släktforskning är en berättelse om ursprung och det förflutna, men det handlar lika mycket om nuet och framtiden. Medan det finns många upplevelser av släktforskning har jag fokuserat på tre exempel, vilket skiljer denna studie från tidigare forskning som har fokuserat på en eller gett en mer allmän översikt. Det är viktigt att förstå hur den vanliga individen interagerar med historien, deras perspektiv och förhandlingar, säger Karen Ann Blom, doktorand på Högskolan för lärande och kommunikation och författare till avhandlingen.
Fysiska och känslomässiga platser spelar en viktig roll
Resultaten av forskningen presenterar en mer detaljerad och mångfacetterad bild av hur släktforskning påverkar familjehistoria, historieintresse och deltagarnas släktforskningsupplevelser än den vanligt förekommande. Deltagarna betraktar inte bara extraordinära resultat och händelser som värdefulla, utan även de vardagliga upplevelserna som betydelsefulla och meningsfulla. Både fysiska och känslomässiga platser spelar en viktig roll i processen.
Att utforska exempelvis en bondgård kopplad till ens förfäder, upptäcka små detaljer som antalet skedar en släkting hade enligt testamentet, eller analysera förfädernas rörelser på en djupkarta ger nya möjligheter att utmana och utöka tidigare kunskaper. Dessa erfarenheter bekräftar den breda omfattningen av vad som kan räknas som pedagogiskt inom ramen för släktforskning.
– Jag konfronterar antagandet att släktforskare främst värderar kopplingar till uppseendeväckande händelser och personer och betonar i stället den betydelse som deltagarna tillskriver vardagliga, banala föremål och aktiviteter som bidrar till deras utveckling av historisk medvetenhet, fantasi och empati, säger Karen Ann Blom.
En djupare empati och känsla av samhörighet
Trots att våra historier kan vara både komplexa och motsägelsefulla visar avhandlingen att deltagarna i släktforskningsprojekt tar aktivt ansvar för att forma sina berättelser. Detta leder inte bara till en ökad förståelse för det förflutna utan också till en djupare empati och känsla av samhörighet med tidigare generationer. Samtidigt stärker den vikten för individer att lära sig att kritiskt reflektera över den information och källor som ges till dem.
Genom att titta närmare på vad människor lär sig genom släktforskning, och hur de reflekterar över detta lärande, kan det ge en mer mångfacetterad förståelse för den expansiva mängden lärandemöjligheter och utrymmen som finns utanför klassrummet och formella utbildningsmiljöer, så kallad offentlig pedagogik.
Karen Ann Blom disputerade 5 april med avhandlingen ”Ordinary people, meaningful pasts – Negotiating narratives in public pedagogical spaces of family history research”.
Opponent var professor Jerome De Groot, The University of Manchester.
Kontakt
Karen Ann Blom, karenann.blom@ju.se, 0736 – 82 98 58