Varför engagerar sig inte fler politiskt i halvauktoritära länder som Ryssland?
En vanlig uppfattning är att människor inte engagerar sig politiskt på grund av bristande utbildning eller liten politisk kunskap. Elizaveta Kopacheva menar i en ny avhandling att detta ofta inte stämmer. I till exempel Ryssland är politiskt engagemang ett privilegium för de som tillhör de rätta sociala nätverken; de som redan är priviligierade.
För att skapa och upprätthålla demokrati krävs aktiva medborgare som protesterar, sprider politisk information och representerar sina landsmän i lagstiftande organ. Ett sådant politiskt engagemang, menar många forskare, kan förklaras av utbildning, intresse och politisk kunskap.
Den digitala revolutionen i form av sociala medier har gett oss tillgång till allt mer information allt snabbare. Vår politiska kunskap har ökat, liksom möjligheterna att uppmana till medvetenhet, bojkotter och protester. Trots detta är deltagandet i protester fortfarande begränsat i halvauktoritära länder som Ryssland, vilka har en hög potential att demokratiseras. Varför är det så?
Växande ojämlikheter
Frågan får ett svar i en ny avhandling i statsvetenskap av Elizaveta Kopacheva. Hon har funnit att individuella sociala nätverk är den mest avgörande faktorn för politiskt deltagande online.
– Mina resultat tyder på att ojämlikheterna i politiskt deltagande växer exponentiellt under den digitala eran. Människor med hög socioekonomisk status har byggt upp fördelaktiga nätverk som gör att de kan vara politiskt delaktiga. Ju mer aktiva de är, desto fler och bättre kontakter får de. Politiskt engagemang blir då ett privilegium för de redan priviligierade.
Samtidigt utesluts missgynnade grupper helt och hållet från processen. Med sina dåliga sociala kontaktnät har de ingen tillgång till information och aktiverar sig därför inte politiskt.
Nyskapande forskning
Elizaveta Kopacheva har i sin forskning studerat okonventionellt politiskt deltagande på nätet, som aktivism, namninsamlingar och protester, i både demokratiska och halvauktoritära regimer, med Ryssland som exempel på det senare.
Med hjälp av för statsvetenskapen innovativa datavetenskapliga metoder som bayesiansk nätverksanalys, maskininlärning och analys av sociala nätverk, har hon utvecklat en förklaringsmodell för nutida kollektivt politiskt deltagande. I fallet med Ryssland visade sig modellen vara 96 % korrekt när det gäller att förutsäga deltagande i protester.
– Traditionella förklaringar som tyder på att människor inte deltar i politiken på grund av bristande utbildning eller politisk kunskap kan inte förklara det begränsade deltagandet i protester som vi sett i halvauktoritära regimer som Ryssland. Där är utbildningsnivån hög och människor diskuterar ofta politik på sociala medier. Min avhandling visar istället att individuella sociala nätverk – inte tid, pengar eller medborgerlig kompetens – är den mest avgörande egenskapen bakom engagemang i dagens digitala värld.
Färre protester, högre risker
Analyserna i studien omfattar åren 2018–2021, en tidsperiod då missnöjet nådde sin topp i Ryssland.
– Den kontinuerliga demokratiska tillbakagång som föregick händelserna i februari 2022 väckte ett ökande missnöje hos allmänheten med det befintliga politiska systemet. Som förväntat minskade protesternas omfattning och längd avsevärt under 2022, på grund av högre risker för enskilda personer och hårdare kontroll över information som delas på sociala medier, säger Elizaveta Kopacheva.
Resultaten i avhandlingen är relevanta även i nutid.
– Slutsatserna är betydelsefulla inte bara vad gäller tillgång till information utan än mer vad gäller att ha resurser. De privilegierade kan ha råd med höga risker för protestdeltagande i Ryssland.
Mer information
Kontakt
Elizaveta Kopacheva, doktorand, 0470-70 85 76, elizaveta.kopacheva@lnu.se