Varför vi tror att läsning kan lösa samhällets problem

Läsning har traditionellt funnits inom en bildningstradition, där vi läser för att lära oss andra människors perspektiv, öka vår förståelse, blir mer finkalibrerade över olika typer av fakta som vi möter, få möjlighet till reflektion och så vidare.

– Och då försöker vi titta på hur den bilden formas och vilka aktörerna är. Ett typexempel är ropen på kanon för att undvika att nationen faller samman, säger Daniel Pettersson.

Ett kollektiv av individer

Tidigare fanns en enhetlig kanon i, bibeln och Luthers lilla katekes. Sedan kom olika texter, Nils Holgersson var en lärobok från början, en bok i svensk geografi.

Men Daniel menar att vi inte är ett kollektiv längre utan ett kollektiv av individer, ett fragmentiserat samhälle där ett gemensamt läsprojekt skulle få svårt att få acceptans.

– Här blir det svårt att hitta en gemensam berättelse. Under Bill Clinton försökte man i USA skapa en historisk kanon, men det havererade rätt snart då till exempel black history, native americans, feminist history och class history ansågs förbisedda.

Läsning som en färdighet

Vi har ett samhälle där läsningen är central, samtidigt som ingen riktigt verkar läsa så som man tänkt sig. Ungdomar idag läser förmodligen flera ord än ungdomar gjorde 1930, men det är en annan typ av text.

Så kommer kunskapsmätningar där funktionen läsning, läshastighet, antalet ord man förstår och rättstavning blir det centrala.

– Det blir mer av en färdighet i avkodning än ett bildningsprojekt där vikten låg på den innehållsliga förståelsen och reflektion.

Har vi övergett bildningstanken?

Den starka bildningstradition som förr fanns på universiteten försvann till en del med massuniversitetet och än tydligare med professionsutbildningarna.

Daniel tror inte att bildningstanken övergetts och pekar på att det finns väldigt starka företrädare för den, staten, författarförbundet och många fler. Detta samtidigt som det också finns starka företrädare för funktionen läsning, inte minst internationella samarbetsorganisationer.

– Det finns en konflikt mellan det här två olika traditionerna som intresserar oss forskare.

Han liknar sig vid en bakvänd historiker, som för att förklara samtiden söker sig bakåt i historien för att se hur kunskapstraditioner växer fram.

– Det som alltid är mitt intresse är: Hur kommer det sig att vi tänker om utbildning som vi gör? Hur kommer det sig att vi tänker att vissa kunskaper är viktigare än andra?

– Själv brukar jag säga till mina studenter; Ok, om nu kursen kanske bara tar 20 timmar att läsa, så innebär det att staten skänker dig 20 timmar för din egen bildning. Och de studenter som tidigt inser att det finns en bildningsmöjlighet, alltså att läsa brett, är ofta de som vi sedan träffar på master- och forskarutbildningsnivå, säger Daniel Pettersson.

Text: Douglas Öhrbom

—
Vetenskapsrådet finansierar projektet ”Från ord till siffror – Hur läsning blir ett samhälleligt och didaktiskt problem” med 6 miljoner under tre år.

Forskargruppen: Projektledare, Elin Sundström Sjödin, lektor vid Mälardalens högskola, Magnus Persson, professor i litteraturdidaktik vid Malmö universitet och Daniel Pettersson, professor i pedagogik vid Högskolan i Gävle.
—