Världens längsta lav minskar i Skuleskogens nationalpark

I en unik långtidsstudie visar forskare vid Umeå universitet att hänglaven långskägg minskat med 42 procent under 37 år i Skuleskogens nationalpark, belägen i världsarvet Höga Kusten. Studien har publicerats i tidskriften Forest Ecology and Management.

– Det är välkänt att hänglavar minskar i brukade skogar. Den här studien tyder på att rödlistade hänglavars långsiktiga fortlevnad kan vara hotad även i skogar som har ett starkt skydd, säger Per-Anders Esseen, professor emeritus vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Långskägg, vetenskapligt namn Usnea longissima, är naturskogens ”julgransglitter” och kan bli flera meter lång. Den växer i gamla och fuktiga granskogar. Laven är en viktig indikator på mångfald i skogar. Den är rödlistad som sårbar och fridlyst i hela landet. Sverige och Norge hyser de största förekomsterna av långskägg i Europa och har därför ett särskilt ansvar för att bevara laven.

Heltäckande inventering

– Långtidsdata på dynamiken hos populationer av hotade arter i skogar är avgörande för att kunna förstå och förutsäga hur dessa arter påverkas av globala miljöfaktorer. Sådan kunskap behövs även för att ta fram effektiva skötselåtgärder, säger Per-Anders Esseen.

1984 genomförde forskarna en heltäckande inventering av långskägg i Skuleskogen. Totalt 355 träd som laven växte på märktes med numrerade aluminiumbrickor som placerades vid trädbasen. Under 2021 upprepades inventeringen och brickorna eftersöktes med metalldetektor. Forskarna kunde konstatera att långskägget försvunnit från 81 procent av de märkta träden. Utdöendet var större på kvarstående träd än de förluster som skett genom vindfällen. Totalt 207 nya träd med långskägg hittades också, vilket visar på stor omsättning av värdträd på lokal nivå.

Studien har också gett helt ny kunskap om långskäggets rumsliga dynamik i skogslandskap och visar att laven är starkt spridningsbegränsad. Långskägg sprids främst med större fragment, vilka endast spreds ett fåtal meter på 37 år. Den dåliga spridningen förklarar varför laven är knuten till skogar med lång kontinuitet av träd, som inte drabbats av skogsbränder. Detta förklarar också varför långskäggets utbredning i nationalparken var ungefär samma 2021 som 1984.

Lavar är komplexa symbiotiska organismer mellan svampar och grönalger och/eller cyanobakterier, samt andra bakterier. De saknar rötter och tar passivt upp vatten. Hänglavar, som långskägg, med tunna hårlika grenar, är särskilt känsliga för miljöpåverkan som luftföroreningar, skogsbruk och klimatförändringar, men är samtidigt viktiga komponenter i världens skogsekosystem. Hänglavar bidrar till skogens näringsomsättning och är livsmiljöer för insekter och spindlar. De utgör också viktig föda för renen under vintern när marklavar är otillgängliga.

Data på skogens sammansättning och ålder visar att omfattande plockhuggning skett 1860-1900 i Skuleskogen, men forskarna fann inga storskaliga störningar under de senaste 80 åren. Minskningen av långskägg tycks i stället bero på en kombination av luftföroreningar, främst kvävedeposition, klimatförändringar med mildare och snörika vintrar och värmeböljor sommartid, samt tätare skogar. Laven kan även hotas av stormar och bränder, säger Per-Anders Esseen.

Studien visar på ett stort behov av att ta fram ett detaljerat åtgärdsprogram för att säkerställa långskäggets fortlevnad i Sverige, anser forskarna. Det är också mycket angeläget att starta ett nationellt program för övervakning av rödlistade lavar i såväl skyddade som brukade skogar.

Studien har utförts av Per-Anders Esseen, Umeå Universitet, tillsammans med Bengt Gunnar Jonsson och Anita Atrena, Mittuniversitetet, och Johan Rytterstam, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Den har finansierats av Länsstyrelsen Västernorrland och Formas.

Originalartikel

Esseen, P.-A., Rytterstam, J., Atrena, A., Jonsson, B. G. 2023. Long-term dynamics of the iconic old-forest lichen Usnea longissima in a protected landscape. Forest Ecology and Management vol 546, 121369.

Läs originalartikeln

För mer information, kontakta gärna:

Per-Anders Esseen, professor emeritus, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
Telefon: 090-786 55 23
E-post : per-anders.esseen@umu.se

Pressbilder. Foto: Per-Anders Esseen