Viljan, inte tekniken, avgörande för stoppad import av rysk energi

Efter Rysslands utökade invasion av Ukraina bestämde EU-kommissionen att stegvis minska beroendet av rysk gas, kol och olja. Målet var ett oberoende av rysk energi till 2027. Hur har det gått? FOI:s analytiker presenterar svaret i en rapport.

Ryssland var största exportör av energi till Europa innan den fullskaliga invasionen av Ukraina. Exporten var avgörande både för landets ekonomi och för politisk inflytande i Europa. I mars 2022, en månad efter Ryssland invasion, tog EU-kommissionens beslut om att medlemsländerna skulle minska sitt beroende av rysk energi. Beslutet har varit framgångsrikt, men vissa viktiga beroenden kvarstår konstaterar rapporten från FOI.

– Många länder inom EU har minskat sitt beroende av rysk olja och naturgas. Övergripande mellan 80 och 90 procent för olja och gas, säger Emil Wannheden som står bakom rapporten och är specialist på rysk ekonomi och analytiker på FOI.

Ledningar sen Sovjetunionens tid

Med hjälp av handelsdata har han analyserat olika medlemsländers beroende av energihandeln med Ryssland. Han konstaterar att det är stora skillnader mellan länderna i hur långt de kommit.

– Tyskland och Frankrike har helt slutat att importera olja och gas från Ryssland. Medan länder i Centraleuropa som Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Slovakien och Österrike fortfarande är beroende av import av antingen olja, gas eller kärnkraftsbränsle från Ryssland.

Till exempel importerade Tjeckien ungefär hälften av sin olja från Ryssland vid slutet av 2023. Österrike importerar 80 till 90 procent av sin gas från Ryssland och Slovakien importerar i princip all sin olja och gas från Ryssland. I mitten av november 2024 stoppade Ryssland exporten till Österrike.

Att så många länder i Centraleuropa är beroende av energi från Ryssland, i form av olja och/eller gas beror på en infrastruktur med olja- och gasledningar som finns kvar sen Sovjetunionens tid. Emil Wannheden menar att det behövs att de centraleuropeiska länderna verkligen väljer att investera och göra sig av med beroendet till Ryssland för att man ska kunna nå EU-kommissionens mål.

Politiska viljan varierar

De stora skillnaderna menar han handlar om politisk vilja snarare än att det skulle bero på tekniska eller ekonomiska hinder.

– Att göra sig oberoende av energi från Ryssland handlar till exempel om att bygga nya gasledningar eller göra anpassningar så att oljekraftverk kan använda andra typer av olja. Det är inte frågan om några astronomiska summor.

I vissa länder saknas den politiska viljan. Han tar Ungern som exempel på ett land som fortfarande investerar i kärnkraft byggd av Ryssland. Österrike väljer att importera stora mängder rysk gas och har dessutom nyligen haft val och en förbundsregering som är mer ryssvänligt inställd.

– Bulgarien däremot har skiftat från rysk olja och är ett exempel på ett land som går åt rätt håll trots sitt tidigare beroende, säger Emil Wannheden.

Beroende stöttar rysk ekonomi

Emil Wannheden vill med sin rapport The EU´s continued dependencies on Russian energy. A clean Break? visa hur sårbart det är att låsa in sig i beroenden på lång sikt och vara ett varnande exempel på hur det påverkar det säkerhetspolitiska läget.

– Den som är beroende av att importera energi från Ryssland stödjer också dess ekonomi. Genom att köpa rysk energi bidrar man till Rysslands statskassa. Den ryska budgeten är helt beroende av inkomster från energiexporten.

Är EU-kommissionens mål om att fasa ut medlemsländernas import av rysk energi till 2027 realistiskt?

– Jag tror att det hade kunnat ske ännu tidigare om viljan fanns hos fler länder, säger Emil Wannheden.

Läs rapporten

Läs mer