Luftföroreningar i bilar
Alla som kör bil har någon gång haft besvär med att köra i motljus. Solljuset ger tröttsamt blänkande, glansiga reflexer i vindrutan, som verkar oljig.
Reflexerna orsakas av lättflyktiga organiska ämnen som bildar en hinna på bilens rutor. Ämnena avges av bilens inredning – av i stort sett alla bildetaljer som inte är gjorda av metall. De kommer från flamskyddsmedel och mjukgörare i plaster, från polyuretanskum i stolarnas stoppning m m.
– De lättflyktiga organiska föroreningarna är ett generellt problem i dagens inomhusluft, säger Eva-Lotta Kalman på institutionen för fysik och mätteknik vid Linköpings universitet.
Eva-Lotta Kalman disputerar idag på en avhandling om elektroniska näsor – gassensorer som känner av ämnen i luften – och deras användning i bilars innemiljö. Hon har jämfört elektroniska näsor, mänskliga näsor och traditionella analytiska metoder när det gäller förmågan att mäta luftens innehåll av föroreningar.
Jämförelsen visade att den elektroniska näsan kan vara ett enkelt och snabbt komplement till de konventionella metoderna. Biltillverkarna kan därför i framtiden komma att kräva av sina underleverantörer att de testar sina material med den elektroniska näsan för att hålla nere halten av luftföroreningar.
– Det handlar inte bara om att få bort hinnan på vindrutan. Man vill också ha bort den lukt som kan finnas i en bil som stått parkerad med dörrar och fönster stängda, säger Eva-Lotta Kalman.
– Någon hälsorisk utgör föroreningarna däremot inte i bilar, till skillnad från inomhos. I bilar vädras de ut så fort man börjar köra.
Eva-Lotta Kalman har fått anslag till sin forskning av Fordonstekniska forskningsrådet samt av Volvos forskningsstiftelse.
Avhandlingen heter Gas-sensors for automobile interiors. Disputationen äger rum den 18 oktober. Eva-Lotta Kalman träffas på tel 013-28 57 04 (arb.) eller 013-414 19 (hem), eller lotta@ifm.liu.se.
