Eldsvåda ger liv åt svamp
Att en skogsbrand utplånar allt i sin väg är långt ifrån sant. Många växt-och djurarter är faktiskt beroende av eldsvådor, och för att bevara dembränns idag både skog och hyggen. Men för att lyckas krävs en störrekunskap om organismernas biologi. Hanna Johannesson vid SLU har därför sattden brandspecialiserade skiktdyn-svampen under lupp.
En svart, glänsande, pingisboll fastnaglad på en förbränd, tunn björk. Det
är skiktdynan (Daldinia loculata) som visar upp sin fruktkropp när
skogsbranden svept förbi eller slocknat. Svampen tillhör den specialiserade
skara arter, s.k. brandälskande eller pyrofila organismer, som är beroende
av skogsbränder för att kunna utvecklas och fortplanta sig. Skiktdynan är
av en central betydelse på ett brandfält, eftersom den tjänar både som föda
och utvecklingsplats för ett antal ovanliga, pyrofila insekter.
Svampen med de svarta, runda fruktkropparna har tidigare endast hittats
efter eldsvådor. Nu visar Hanna Johannesson i sin avhandling att
skiktdynans mycel också ofta döljer sig i friska lövträd. Efter en
skogsbrand börjar dock svampens mycel att växa, för att till slut helt
täcka veden på det brända, döda trädet. Rök och värme lockar till sig
mängder av specialiserade, pyrofila insekter, som frossar på svampens
konidier, de asexuella sporer som utvecklas mellan veden och barken. När
insekterna flyger vidare till nästa träd, följer en del sporer med och kan
“pollinera” en annan svampindivid. Om två svampar förenas bildas de
speciella fruktkropparna, som sedan sprider sexuella sporer till
närliggande, levande lövträd. Där fortlever svampen i det dolda i väntan på
nästa brand.
Tidigare i historien brann ett skogsbestånd i genomsnitt en till två gånger
varje århundrade, och många svampar, djur och växter anpassade sig till att
utnyttja den första fasen efter en brand. Dagens effektiva brandbekämpning
har emellertid eliminerat så gott som alla eldsvådor, vilket får till följd
att många av dessa arter är hotade. Nu bränns avsiktligt skogar och hyggen
åt dessa pyrofila organismer, men det krävs en ökad kunskap om arternas
biologi för att få en optimal naturvård.
Biolog Hanna Johannesson, vid institutionen för skoglig mykologi och
patologi, SLU, försvarar fredagen den 15:e december kl. 09.15 sin
doktorsavhandling “Ecology of Daldinia spp. with special emphasis on
Daldinia loculata”. Disputationen äger rum i sal L, Undervisningshuset,
Ultuna, Uppsala. Opponent är professor Michael G. Milgroom, Department of
Plant Pathology, Ithaka University, New York.
Mer information: Hanna Johannesson, 018-67 18 37,
e-post: Hanna.Johannesson@mykopat.slu.se
