Att övervaka djur på djupet
Djursamhällen i sjöar och vattendrag kan förändras naturligt eller som enföljd av mänsklig påverkan. För att kunna avgöra skillnaden är det viktigtatt ha kunskap om den förväntade naturliga variationen. Leonard Sandin,SLU, har därför kartlagt hur bottendjurens antal och artsammansättning serut på olika platser och vid skilda tidpunkter.
På botten av sjöar och vattendrag lever ryggradslösa djur som
insektslarver, musslor och maskar, av vilka många utgör viktig föda för
fisk. Förändringar i bottendjurens artantal och artsammansättning kan vara
en tydlig signal på övergödning eller försurning. Leonard Sandin, SLU, har
undersökt hur antalet arter större än 0,5 mm, s.k. bottenfauna, varierar
från år till år och mellan olika platser i Sverige.
En av de största utmaningarna vid miljöövervakning av vattendrag är att
kunna skilja på om förändringarna är naturliga eller beror på mänsklig
påverkan. Avhandlingen visar att det sker en gradvis förändring av
bottenfaunan i Sverige. I strömmande vatten har emellertid lokala
förhållanden, såsom strömhastighet och bottentyp, stor betydelse för vilka
djur som återfinns på botten. För att få en effektiv miljöövervakning måste
hänsyn tas till sådana faktorer, och det räcker inte med att dela in landet
i olika ekologiska regioner och göra jämförelser inom varje sådant område.
Trots att variationen mellan olika tidpunkter är mindre än mellan olika
vattendrag, anser ändå Leonard Sandin att man måste ta hänsyn till cykliska
och säsongsbundna skillnader vid miljöövervakning. I motsats till
strömlevande bottenfauna påverkas bottendjur i sjöar i högre grad av
storskaliga faktorer såsom limes norrlandicus, en ekologisk gräns som delar
landet ungefär vid Dalälven. Detta kan bland annat bero på att delvis
nedbrutet organiskt material omsätts olika i de två systemen. Resultatet
ifrågasätter därmed den gängse uppfattningen att bottenfauna i vattendrag
är mer påverkad av storskaliga faktorer än livet på sjöbotten.
För att påvisa övergödning och försurning är det mer tillförlitligt att
räkna antal arter än den totala mängden djur. Även att använda någon form
av diversitetsmått, dvs. fördelningen av antalet arter och individer av
varje art, är ett sämre index.
Riksinventeringen av sjöar och vattendrag år 1995, då 694 prover togs runt
om i Sverige, utgör grunden i avhandlingen. Dessutom har bottenfaunaprover
tagits i fem vattendrag under sex till elva års tid.
Biolog Leonard Sandin, vid institutionen för miljöanalys, SLU, försvarar
fredagen den 26 januari kl.13.00 sin doktorsavhandling Spatial and Temporal
Variability of Stream Benthic Macroinvertebrates. Implications for
environmental assessment. Disputationen äger rum i Loftets hörsal, SLU,
Ultuna. Opponent är Charles P. Hawkins, prof. i akvatisk ekologi, Utah
State University, Logan, USA.
Mer information: Leonard Sandin, 0703-56 42 15, 018-67 31 37
e-post: Leonard.Sandin@ma.slu.se
