Unik studie omvärderar tamhästens ursprung
Oberoende av varandra har människor på olika håll i världen lärt sigkonsten att tämja vildhästar. Tamhästen har inte ett enda geografisktursprung, som man tidigare trott, utan många olika. Det visar densläktskapsstudie som en forskargrupp under ledning av Hans Ellegren ochCarles Vilà vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet,presenterar i veckans nummer av den ansedda vetenskapstidskriften Science.
Det är en vedertagen uppfattning, också bland forskare, att nutidens
hästraser har ett enda gemensamt ursprung i ett geografiskt område kring
Kazakstan. Som riddjur och dragdjur skulle hästen under folkvandringarna
före Kristi födelse ha förts vidare till Asien, Främre Orienten och Europa.
Att utvecklingslinjerna på det sättet kan återföras till ett gemsamt
ursprung har tidigare visats gälla för till exempel ko och tamsvin.
Men nu visar alltså den första världsomfattande släktskapsstudien
grundad i DNA-analys av nutidens hästraser att den genetiska variationen är
för omfattande för att stödja tanken på ett gemensamt geografiskt ursprung.
Resultaten innebär i stället att människor på olika håll i världen,
oberoende av varandra, börjat tämja lokala vildhästar. Studien bygger på
analyser av skilda raser som till exempel Exmoor ponnies, Gotlandsruss,
Islandshästar, Araber och Przewaldskis häst – den mongoliska vildhästen.
Hans Ellegren och Carles Vilà har i sin studie också samarbetat med
genetiker vid Sveriges Lantbruksuniversitet, biologer vid University of
California och arkeologer vid Stockholms universitet.
Genom att analysera en del av DNA som utvecklas särskilt snabbt,
och räkna baklänges på den molekylära klockan, har Uppsalaforskarna kunnat
kartlägga många helt skilda utvecklingslinjer. De har också analyserat
hästben från Birka och andra, över 10 000 år gamla hästben, som bevarats i
permafrost. Jämförelsen visar att en del av dagens hästar har större
genetiska likheter med dessa historiska hästar än med andra nu levande
hästar.
– Med tanke på hästens fördelar både i krig och för transporter, är
det lätt att tänka sig att själva idén att tämja hästar spred sig mycket
snabbt – snabbare än handeln avelsdjur, säger Hans Ellegren.
Resultaten visar också att rasblandningen är större hos ston än hos
hingstar, vilket kan tyda på att man tidigt bedrivit planmässig avel genom
att behålla de bästa hingstarna för avel och handlat med ston.
– De resultat vi nu presenterar är inte bara genetiskt intressanta
utan också viktiga för den historiska och kulturantropologiska forskningen,
avslutar Hans Ellegren.
Carles Vilà, m. fl. Widespread Origins of Domestic Horse Lineages, Science,
19 January, 2001.
För ytterligare information, kontakta professor Hans Ellegren,
Evolutionsbiologiskt centrum, telefon 018-471 64 60, 070-425 06 37, e-post
Hans.Ellegren@ebc.uu.se
Bildmaterial finns att tillgå på adress
http://www.zoologi.uu.se/evbiol/index.shtml
