Hur mycket växer tarmtumören?
Celldelningen varierar systematiskt inom olika tarmtumörer. Det yttersta tumörskiktet har den högsta celldelningsaktiviteten medan de djupare belägna delarna av tumören inte är lika aktiva. Det visar en avhandling som försvaras den 17 mars av Christina Bergström, Institutionen för strålningsvetenskaper, onkologisk radiobiologi, samt Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet
Cancer i tjocktarm och ändtarm är en vanlig tumörform i västvärlden. I Sverige drabbas 5 000 personer varje år. Endast bröstcancer och prostatacancer är vanligare med 6 200 respektive 6 600 nya fall varje år.
De vanligaste symptomen på tarmcancer är ändrade avföringsvanor och blod i avföringen. Något fler än hälften av alla som insjuknar kommer inte att kunna botas med operation. Därför pågår forskning inom flera områden för att finna specifika egenskaper hos individuella tumörer som kan förutsäga vilka patienter som löper hög risk att drabbas av återfall eller spridning (metastaser). De skulle ha nytta av tilläggsbehandling som cellgifter och strålbehandling. I avhandlingen kartläggs celldelningsmönster i tumörerna och det visar sig att aktiviteten generellt sett är mycket hög med tanke på att tumörformen betraktas som långsamt växande. Många nybildade celler går under eller stöts bort från tumörens yta. Man räknar med att det tar i medeltal ett år för en tarmtumör att fördubbla sin storlek, vilket innebär att det kan ta många år innan den är stor nog för att ge symptom som leder till utredning och upptäckt.
Någon timme före operation tillfördes via blodet ett ämne som byggs in i tumörcellernas DNA och som kan spåras med färgade antikroppar när tumören avlägsnats. Drygt 25% av alla tumörceller håller aktivt på med att producera nytt DNA och förbereder sig därmed för celldelning. Aktiviteten varierar dock påtagligt inom olika delar av en tumör och mellan olika tumörer. Studien visar att celldelningen varierar systematiskt inom de olika tumörerna. Det yttersta tumörskiktet, beläget mot tarmlumen, har den högsta celldelningsaktiviteten. De djupare belägna delarna av tumören är inte lika aktiva. Det är ännu för tidigt att säga om dessa iakttagelser kan hjälpa till att välja ut patienter som kräver mer aggressiv behandling.
Den stora variation i celldelningsaktivitet som har kunnat ses inom varje tumör gör det nödvändigt att ta flera olika prover från en och samma tumör för att få ett tillförlitligt resultat. Detta återkommande mönster av hög aktivitet i ytliga delar av tumören och låg aktivitet på djupet bör också hållas i åtanke när provtagningsmaterial samlas in, så att inte ytliga prover okritiskt jämförs med prover från djupa delar av tumören.
Christina Bergström är leg. läkare och kan nås på 090-785 13 59, e-post christina.bergstrom@onkologi.umu.se
Avhandlingen har titeln ”Patterns of proliferation in human colorectal cancer”. Svensk titel: ”Proliferationsmönster i tjocktarms- och ändtarmscancer.”
Disputationen äger rum kl 10.00 i föreläsningssal 244, byggnad 7, Norrlands Universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Bo Baldetorp, Lunds universitetssjukhus.
