Ny Uppsalaavhandling:Samarbete särintressens styrka
I den politiska debatten framförs ofta tanken att intressegrupper, ellersärintressen, har betydande möjligheter att påverka beslut. I en ny avhandling visar emellertid Magnus Carlsson vid Uppsala universitet med exemplen Mälarbanan och Svealandsbanan att ekonomiska och politiska överväganden på ett nationellt plan var viktiga för det slutliga resultatet.
Intressegruppers roll i den förda politiken har diskuterats av många
forskare, men försöken att påvisa dessa särintressens inflytande har inte i
tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till det statliga agerandet i dessa
processer. Den tidigare forskningen har inte heller på ett fullgott sätt
belyst intressegruppernas och statens relationer sett ur ett längre
tidsperspektiv, hävdar Magnus Carlsson. Vi vet således för det mesta inte i
vilken utsträckning intressegrupper har lyckats få sina intressen uppfyllda
och i så fall varför. Det är i frånvaron av sådan grundforskning som Magnus
Carlssons avhandling fyller en viktig funktion. Genom två konkreta exempel
inom infrastrukturområdet söker han ge några svar på hur intressegrupper
formas, på vilket sätt de driver sina sakfrågor samt hur staten och de
berörda statliga verken agerar i relation till de krav som framförs.
I sin avhandling pekar Magnus Carlsson på att infrastrukturen mot
slutet av 1980-talet lyftes fram som en främjare av tillväxt, regionalt och
nationellt. För de två fallstudierna – Mälarbanan och Svealandsbanan i
Mälardalen – handlade det därför till stor del om att ”ligga rätt i tiden”,
något som till stor del berodde på samarbetet mellan de regionala och
statliga aktörerna under det viktiga beredande stadiet av projekten. De två
banorna hade inte realiserats utan det regionala beslutsunderlaget, men det
var upp till staten att använda sig av detta underlag för att genomföra sin
politik. Dessutom samverkade ett flertal andra faktorer till projektens
fördel under denna tid. Från statligt håll ansågs exempelvis i början av
1990-talet att en av dessa faktorer, den nationella sysselsättningen,
skulle gagnas av en mer flexibel arbetsmarknad inom den tätbefolkade
regionen. Staten får således sägas ha varit drivande i vissa skeden av
processen. Samarbeten mellan region och stat och de lokala och regionala
politiska entreprenörernas taktiska skicklighet i att utnyttja uppkomna
situationer var avgörande för besluten att bygga järnvägsbanorna.
Särintressenas slutliga framgång berodde också på att deras argument kunde
antas som – och upphöjas till – ett allmänintresse.
Magnus Carlssons doktorsavhandling har titeln Det regionala särintresset och staten. En studie av beslutsprocesserna kring Mälarbanan och Svealandsbanan 1983-1992
Magnus Carlsson kan nås på telefon 08-678 56 47 eller
e-post magnus.carlsson@pts.se
