Hur manlig måste pappan vara?
Den amerikanska faderskapsrörelsen har gjort politisk kometkarriär genom att utropa en ”faderskapskris” och framhärda mäns unika och oumbärliga roll i familjer. Föreställningar om promiskuös manlig sexualitet är centrala för rörelsens ambitioner att ”tygla” män till ansvarsfullt faderskap, men samtidigt en gemenskapsgrund som särskiljer ”riktiga” män från kvinnor och bögar. Genom att samtidigt konstruera heterosexuell promiskuitet som manlighetens kärna och ett centralt problem har rörelsen trasslat in sig i ett dilemma: hur skall man domesticera maskulinitet till ansvarsfullt faderskap och samtidigt maskulinisera domesticitet?
Det är en fråga som Anna Gavanas tar upp i sin avhandling, som hon lägger fram vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet. I flera år har hon följt ledarna från den oerhört inflytelserika faderskapsrörelsen. Detta har lett henne till maktens korridorer, där förre vicepresidenten Al Gore och andra kända politiker diskuterar äktenskapsreformer – men även till fattiga ghetton där svarta män diskuterar hur kåkfarande går ihop med familjeliv.
Det visade sig att under faderskapsrörelsens enade fasad utspelar sig ras- och klassmässiga konflikter mellan olika grupper av män med skilda perspektiv på arbete, äktenskap, moral och rättvisa. Trots detta går rörelsen samman kring gemensamma strategier för att motverka ”feminiseringen” av föräldraskap och göra faderskap ”manligt” via heterosexuella normer, sport och religösa idéer om ledarskap i familjen. Med hjälp av ”manligt” prat om sport och ledarskap kan pappor särskiljas från både kvinnor och bögar, och umgås med varandra på homosociala arenor.
Anna Gavanas menar att de motsägelsefulla essentialiserande idéer om genus och sexualitet som kan skönjas bakom dessa retoriska strategier leder till att rörelsens förespråkare skjuter sig själva i foten. I förlängningen leder faderskapsrörelsens heterosexuella äktenskapsideal och maskulinitetspolitik dessutom till missgynnandet av sociala grupper som inte motsvarar kärnfamiljsidealet.
För bakgrundsinformation, se även ”En God Fader” av Anna Gavanas i Dagens Nyheter Kultur/ essä 3/1 2001, och ”Guds gråtande apostlar” (om Promise Keepers, som är en del av faderskapsrörelsen) av Anna Gavanas i Bang 2000, nr 2
Doktorsavhandlingens titel: Masculinizing Fatherhood: sexuality, marriage and race in the U.S. Fatherhood Responsibility Movement
Disputationen äger rum fredag1 juni kl. 10.00 i hörsal 4, hus B, Södra huset, Frescati. Opponent är professor Michael Kimmel, SUNY Stony Brook, New York
Anna Gavanas kan nås t.o.m. den 1 juni på tfn 08-16 32 02. E-post: annagavanas@hotmail.com
