Långsam återhämtning i försurade vattendrag
Trots att mängden försurande svavelutsläpp har minskat under flera decennier, är det först nu som sjöar och vattendrag börjar återhämta sig.Jens Fölster vid SLU anser dock att det kommer att ta flera årtionden innan våra svenska vatten blir helt återställda. Det visar han i en ny doktorsavhandling vid institutionen för miljöanalys som nyligen presenterades.
I trettio års tid har industriutsläpp av försurande svavelföreningar som påverkar Sverige successivt minskat. Men naturens tillfrisknande går långsamt, och våra sjöar och vattendrag är alltjämt försurade. Först helt nyligen upptäcktes de första tecknen på att pH-värdet i vattnet blivit bättre.
Efter att ha studerat vattenkemin i ett antal skogsbäckar kan Jens Fölster, SLU, endast notera en mycket liten förbättring av surhetsgraden under de senaste 15 åren. Det innebär att ett fullständigt tillfrisknande kommer att ta flera decennier.
Att det tar så lång tid beror på markens kemiska tröghet. Skogsmark har en förmåga att binda surt nedfall och på så sätt förhindra att vattendrag försuras. Men de markprocesser som tidigare på så sätt buffrade mot försurning, verkar nu gå åt andra hållet. I dag lakas sura markbundna ämnen långsamt ut ur marken, och försvinner med markvattnet ut i vattendragen.
Detta markläckage av sulfat (SO42-) motverkar därför till viss del de positiva effekterna av ett minskat svavelnedfall, men även andra processer inverkar.
Medan industrins utsläpp av svavel kraftigt påverkat sjöar och vattendrag i stora delar av Sverige, kan skogen fortfarande ta upp och neutralisera dagens kvävenedfall. Detta avspeglar sig i att halterna av nitrat (NO3- ) och ammonium (NH4+) inte ökar i skogsbäckarna. I det lösta organiska materialet uppmättes däremot en förhöjning av kvävehalten.
Det sista markavsnitt som grundvattnet passerar innan det rinner ut i bäcken antas ha stor betydelse för bäckvattnets kemiska sammansättning. I sin avhandling visar Jens Fölster att detta inte stämmer överallt. I ett försurat, näringsfattigt område hade marken närmast bäcken liten inverkan på vattnets surhet. Däremot var denna zon bäckens huvudsakliga kvävekälla, även om kväveläckaget var lågt.
Limnolog Jens Fölster, vid institutionen för miljöanalys, SLU, försvarade fredagen sin doktorsavhandling Catchment Hydrochemical Processes Controlling Acidity and Nitrogen in Forest Stream Water.
Mer information: Jens Fölster, 018-67 31 26
e-post: Jens.Folster@ma.slu.se
