Lerjordar läcker också fosfor
Fosforgödsel på avvägar bidrar till att många sjöar så här års mest består av en grön sörja av alger. Eftersom markpartiklarnas förmåga att binda fosfor är stor har man trott att utlakningen av fosfor från de finkorniga lerjordarna är försumbar. Det är den dock inte, visar Faruk Djodjic från SLU i sin doktorsavhandling.
Övergödningens konsekvenser är påtagliga på sensommaren då ökad tillväxt av bland annat alger kan göra sjövattnet till en illaluktande, grön sörja.
Mängden alger styrs framförallt av tillgången på kväve och fosfor. Oftast finns det rikligt med kväve i sjöar och vattendrag, och därför är det fosforn som begränsar växtligheten.
En del av den fosfor som bidrar till övergödningen kommer från jordbruksmark. Det är välkänt att fosfor kan sköljas bort med vatten som rinner på markytan, från fält till vattendrag. Däremot har man inte trott att fosfor utlakas nedåt, genom marken, i någon större utsträckning.
Eftersom markpartiklar oftast har god förmåga att binda fosfor har man antagit att markprofilen fungerar som en buffert. Faruk Djodjic från SLU har i sin doktorsavhandling ifrågasatt detta, bland annat med tanke på att tidigare mätningar har visat höga fosforhalter i dräneringsvatten från
åkermark.
I ett av sina försök spred Faruk Djodjic handelsgödsel med fosfor på två olika jordar, en lerjord och en sandjord. Därefter mätte han dräneringsvattnets fosforinnehåll vid olika tidpunkter. Fosforförlusterna från lerjorden nådde i genomsnitt 4,0 kilo per hektar medan förlusterna från sandjorden bara var 0,056 kilo per hektar. Förklaringen är att det i en uppodlad lerjord bildas grova sprickor som vattnet snabbt kan rinna igenom. Därmed sätts markens renande effekt ur spel. I en sandjord däremot rör sig vattnet långsamt, och en stor del av fosforn hinner fastna på
fosforbindande material i markprofilen. Vissa sandjordar har dock betydligt sämre kapacitet att binda fosfor än jorden i försöket, och även dessa kan förlora stora mängder fosfor.
Ett annat försök på lerjord visade att fosforförlusterna minskar signifikant då fosforgödseln blandas in i matjorden och inte bara lämnas på markytan. En ökad kontakt mellan jordpartiklarna och gödseln hjälper till att behålla fosforn i jorden.
Alla fält bidrar inte lika mycket till fosforutlakningen, och mycket skulle vara vunnet om man kunde sätta in motåtgärderna där de har störst effekt.
Faruk Djodjic och hans kollegor har utvecklat ett GIS-baserat system (GIS, Geografiska informationssystem) som kommer att kunna användas för att öka precisionen i miljöarbetet. Med hjälp av detta verktyg kan man identifiera de känsligaste områdena och rekommendera de åtgärder mot utlakning som
lämpar sig bäst för varje fält.
>
Filosofie magister Faruk Djodjic vid institutionen för markvetenskap, SLU, försvarar fredagen den 21/9 2001 kl. 10.00 sin doktorsavhandling Displacement of phosphorus in structured soils. Disputationen äger rum i
Hörsalen, Loftet, på SLU i Uppsala. Fakultetsopponent är Professor J.
Thomas Sims, University of Delaware, Newark, USA.
För mer information, kontakta Faruk Djodjic på telefon 018-67 24 59 eller
via e-post Faruk.Djodjic@mv.slu.se.
