Ursprungsvegetation och myrens djupavgör förmågan att lagra kol
Myrens ursprungsvegetation är den viktigaste faktorn för hur mycket kol som lagras i myren, men även myrens djup och det geografiska läget påverkar inlagringen. Det framgår av en ny doktorsavhandling vid SLU i Umeå.
Malin Klarqvist har undersökt variationer i tillväxt och ackumulering av kol(C) hos norrländska myrar. Myrens ursprungsvegetation är den viktigaste faktorn för hur mycket kol som lagras i myren, men även myrens djup och det geografiska läget påverkar inlagringen.
I avhandlingen studeras även felkällor vid 14C datering av torv. Resultaten visar på vikten av att välja rätt typ av växtmaterial. Om möjligt ska mosstammar som växt på själva myren användas vid datering. Myrarnas roll som kolsänkor eller kolkällor fram till idag utvärderas också.
Myrar har en viktig roll i den globala kolcykeln då de binder in koldioxid från atmosfären, samtidigt som de avger kolbaserade gaser vid anaerobisk (syrefri) nedbrytning. Vid ett förändrat klimat kan nettobalansen mellan tillväxt och nedbrytning förändras och myrarna kan ge upphov till ökad
avgång eller till upptag av kol från atmosfären. Faktorer som styr ackumuleringen är till exempel temperatur, hydrologi, dominerande vegetation, tidpunkt i myrens utveckling med mera. Med en ökad kunskap om vilka faktorer som styr kollagringen i myrar kan man bedöma myrars roll vid en ökning av mängden växthusgaser och därmed förutsäga hur myrar kan
förväntas utvecklas inför framtida klimatförändringar.
Det är fredagen den 19 oktober 2001 kl 10.00 som fil mag Malin Klarqvist, institutionen för skogsekologi vid SLU i Umeå, försvarar sin avhandling med titeln Torvtillväxt och kolackumulering i boreala myrar under Holocen (Peat
Growth and Carbon Accumulation Rates during the Holocene in Boreal Mires).
Mer information: Malin Klarqvist, institutionen för skogsekologi, SLU i Umeå, tel 090-786 58 67.
E-post: Malin.Klarqvist@svek.slu.se
