Ultraviolett färgsignalering hos blåmes

Generellt söker honor efter hanar av hög kvalité (goda gener, bra familjeförsörjare etcetera) för att producera så högkvalitativa ungar som möjligt. Hanar av god kvalité tjänar därmed på att ärligt signalera sina
goda egenskaper med bland annat färgsignaler, som speglar deras förträfflighet, för att på så sätt maximera sin egna reproduktionsframgång. Sådana ärliga signaler om individuell kvalité kommer därmed att gynnas via
sexuellt urval.

I denna avhandling studeras färgsignalering och kommunikation hos blåmes Parus caeruelus. Blåmesens fjäderdräktsfärger omfattar två av de mest vanliga sätten att producera fjäderfärger; pigment samt reflekterande
strukturer inuti fjädrarna. Den gula färgen på blåmesens undersida är ett resultat av pigment inlagrade i fjädrarna (karotenoider) medan den blå färgen på vingar, stjärt och hjässa är ett resultat av reflektion av framför allt kortvågigt ljus (blått, violett och ultraviolett (UV)) från
mikrostrukturer inuti fjädrarna.

Hur dessa färger upplevs beror på betraktarens färgseende som skiljer sig markant åt mellan djurgrupper. Fåglar har fyra synpigment jämfört med människans tre varav det ena synpigment i fågelögat har sin känslighetstopp placerad i eller väldigt nära det ultravioletta området (320-400 nanometer). Detta innebär ett bredare synspektrum hos fåglar (320-700 nanometer) jämfört med hos oss UV-blinda människor (400-700 nanometer). Olika placering av
övriga känslighets toppar leder också till skillnader i färgupplevelser. Studier av färgkommunikation hos fåglar kräver därför objektiva mät- och analysmetoder.

Objektiv färgmätning (reflektans spektrometri) och färganalys visade att blåmesar uppvisar en för oss osynlig könsskillnad i fjäderdräktens blå strukturfärg när ultraviolett reflektion inkluderas. Hanar uppvisar en
betydligt mer intensiv UV/blå färgsignal jämfört med honor, en färgsignal som hanar verkar maximera under perioden när partnerval sker. Vidare visade det sig att hanar med en mer intensiv UV/blå färgsignal överlever bättre och att honor justerar könskvoten bland sin avkomma i relation till sin partners UV/blåhet.

Detta visar att den UV/blå färgsignal sannolikt är en produkt av sexuellt urval. Slitage och nedsmutsning orsakar säsongsmässiga förändringar av den UV/blå färgen. Individer av hög kvalité är sannolikt bättre på att motstå
denna säsongsmässiga färgförändring och därmed skulle den UV/blå färgsignalen kunna fungera som en ärlig signal om kvalité.

Slutsatsen är att blåmesar sannolikt ser en mycket större färgskillnad mellan könen i deras egna visuella värld. Denna skillnad är sannolikt ett resultat av sexuellt urval vilket fungerar som en färgsignal om individuell
kvalité vilket nyttjas både vid partnerval och honlig justering av könskvoten bland avkomman.

Jonas Örnborg, Zoologiska institutionen, Ekologisk zoologi
disputera för att avlägga filosofie doktorsexamen i ekologisk zoologi vid Göteborgs universitet med avhandlingen ”Ultraviolet coloration and colour
communication in blue tits Parus caeruleus”. Disputationen äger rum fredagen den 22 februari, kl. 09.00 i föreläsningssalen, Zoologiska institutionen,
Medicinaregatan 18, Göteborg

Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2002/jonas_ornborg.shtml

Jonas Örnborg, Göteborgs universitet
Zoologiska institutionen, Ekologisk zoologi
Telefon: 031-773 36 44
E-post: jonas.ornborg@zool.gu.se

Tanja Thompson, Informatör, Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap, Box 460, 405 30 Göteborg. Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se