Genförändringar kan öka risken för Parkinsons sjukdom och schizofreni
Parkinsons sjukdom är kanske i själva verket, ur genetisk synpunkt, tio eller fler sjukdomar som yttrar sig på ett likartat sätt. På samma sätt kan det vara med schizofreni. Genetisk forskning visar att förändringar i olika gener, som kan vara aktiva i både hjärna och mag-tarmkanal, kan ha betydelse för utvecklingen av sjukdom.
Trots mycken forskarmöda, och trots att man vet vilka nervceller som förstörs i hjärnan vid Parkinsons sjukdom, är orsakerna till denna sjukdom en gåta. Detsamma gäller schizofreni. Även om man inte direkt ärver någon av dessa sjukdomar har man emellertid god anledning att anta att ärftliga riskfaktorer föreligger.
I Silvia Buervenichs avhandlingsarbete har moderna genetiska analysmetoder använts för att kartlägga ärftliga riskfaktorer som kan bidra till sjukdomsutveckling. En stor del av avhandlingen ägnas åt studier av mutationer i vissa gener som styr bildningen av ett antal enzym som kan spela en roll vid Parkinsons sjukdom. Dessa enzym finns i hjärnan men också till stor del i mag-tarmkanalen. En av enzymernas roll i magen är att ta hand om farliga ämnen i födan. Nedsatt funktion hos dessa enzym kan därför innebära en ökad risk att miljögifter ska nå och skada dopamincellerna i hjärnan, vilket i sin tur leder till Parkinsons sjukdom.
Arbeten som ingår i avhandlingen visar att genetiska defekter i ett visst enzym förekommer signifikant oftare hos Parkinsonpatienter än hos friska kontroller. Nya behandlingssätt som baseras på dessa fynd skulle kunna vara ägnade att återställa det utslagna försvaret mot miljögifter och/eller liknande ”gifter” som bildas normalt i kroppen till följd av cellernas ämnesomsättning.
I en annan del av avhandlingen visas att mutationer i en gen (Nurr1) som är mycket viktig för dopaminnervceller förekommer hos ett fåtal patienter med psykotiska symptom (schizofreni och manodepressiv sjukdom) men inte alls hos friska personer eller patienter med Parkinsons sjukdom. Nya behandlingar kan sträva efter att motverka dessa störningar och föra tillbaka dopaminsystemet till ett balanserat tillstånd innan psykotiska symptom hinner utvecklas.
En slutsats av den forskning som presenteras i avhandlingen är att de sjukdomar som studeras troligen kan uppkomma på flera olika sätt. Parkinsons sjukdom är kanske i själva verket, ur genetisk synpunkt, tio eller ännu fler sjukdomar som yttrar sig på ett likartat sätt. På samma sätt kan det vara med schizofreni. En subindelning av dessa sjukdomar borde öka möjligheterna att utveckla bättre och mer individualiserade behandlingar.
Avhandlingens titel:
Candidate genes and the dopamine system
Författare:
Silvia Buervenich, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet
Disputation:
Tisdag 14 maj 2002 kl. 9.00, Hillarpsalen, Retzius väg 8, Karolinska Institutet, Solna.
