Flertalet heroinister går att behandla med kombination av läkemedel och psykologisk behandling

Narkotikarelaterade problem och dödlighet ökar snabbt i Sverige, med fler än 300 dödsfall under 2001. Heroinet leder till högst dödlighet. Underhållsbehandling med metadon (MUB) är dokumenterat verksam för heroinnarkomani, bl.a. enligt en nyutkommen rapport från Statens Beredning för medicinsk Utvärdering. MUB medför dock vissa nackdelar, och bör förbehållas narkomaner med höggradigt beroende, där andra behandlingsinsatser inte lyckas. Det finns därför ett stort behov av en ”första-linjens-behandling”. Om sådan utvecklas kan man förhoppningsvis bromsa upp beroendeutvecklingen, så att behovet av MUB minskar. Idag saknas dock dokumenterat verksamma behandlingsformer för heroinister utöver MUB.

Buprenorfin är ett läkemedel som preliminärt visat sig effektivt vid heroinnarkomani. Preparatet finns registrerat i Sverige sedan 1999. Buprenorfin gör två saker:

· Det aktiverar opiat-receptorer i hjärnan, men i begränsad grad (i motsats till heroin och metadon, som gör det till fullo), och leder därmed till att suget efter heroin dämpas eller elimineras. Berusning uteblir, och förgiftningspotentialen är mycket låg
· Om patienten ”av gammal vana” återfaller i heroinanvändning är opiatreceptorerna blockerade, och den förväntade kicken uteblir.

Tidigare buprenorfin-studier har varit korta (3-6 månader), har inte innehållit modern psykologisk behandling och har inte undersökt patienternas sociala funktion. Flertalet studier är amerikanska. I samband med en vetenskaplig konferens i Oslo 14-16 maj presenteras resultaten av en kontrollerad svensk studie, som nyligen slutförts vid Karolinska Institutet och Mariakliniken av docent Markus Heilig, överläkare Johan Kakko, och forskningssköterska Kerstin Dybrandt. 40 heroinister har samtliga erbjudits en missbruksfokuserad gruppterapi på kognitiv-beteendeterapeutisk grund, kontaktmannasamtal 1 gång i veckan, och drogkontroller 3 ggr/vecka. Hälften av patienterna har därutöver slumpats till övervakat intag av 16 mg buprenorfin dagligen, medan den andra hälften erhållit sockerpiller. Proceduren har varit dubbelblind, dvs varken behandlare eller patienter har vetat vilken grupp patienten tillhört. Patienterna har följts upp 1 år.

Det främsta måttet på framgång i denna typ av studie är sk kvarstannande i behandling, eftersom heroinister i avsaknad av verksam behandling till 90-100% återfaller inom 1 år, och avbryter kontakten. Hos patienter som kvarstannat har drogfrihet kontrollerats med objektiv metodik, och var 3:e månad har social funktion (bl.a. kriminalitet, bostadssituation och försörjning) undersökts med standardiserade intervjuer. Preliminär analys av data visar att 75% av buprenorfin-behandlade patienter är kvar i behandling efter 1 år. Motsvarande siffra för kontrollgruppen är 0%. Bland de patienter som kvarstannat i behandling har droganvändning minskat kraftigt eller upphört, och den sociala funktionen har förbättrats markant. Patienter som först slutförde den 1-åriga studieperioden har framgångsrikt fortsatt behandlingen därefter, och flera har nu haft den i över 2 år. Undersökningen är enligt forskarna den andra kontrollerade behandlingsstudien inom narkotikaområdet i Sverige någonsin. Resultaten är internationellt unika, och visar tydligt att uppgivenhet på narkomaniområdet är obefogad.

Ytterligare information kan erhållas från docent Markus Heilig, Psykiatrins Forsknings- och Utvecklingsenhet, Huddinge Universitetssjukhus och Neurotec-institutionen, Karolinska Institutet, tel. 08-58586666 alt. 070-752 7245 eller fax 08-58585785