Senaste nedisningen i Karahavsregionen i ryska Arktis mindre än man tidigare trott
Hanna Lokrantz presenterar i sin avhandling resultat som tyder på att Karahavsisen under det senaste nedisningsmaximat, för 20.000 år sedan aldrig nådde det ryska fastlandet. Det innebär att isen i norra Ryssland och Västsibirien faktiskt var betydligt mindre, jämfört med tidigare rekonstruktioner.
Den mycket omfattande nedisningen i Skandinavien kan ha hindrat nederbörd från att nå vidare österut. Resultat tyder på att Karahavsområdet var en kall och torr polaröken för 20.000 år sedan. Ett annat mycket intressant resultat är att området var betydligt varmare för 10.000 år sedan än idag. Rester av björkskog som växte i området, som ligger cirka 200 km norr om den nuvarande skogsgränsen, har hittats.
Den senaste stora nedisningen i Karahavsområdet verkar ha skett för cirka 60.000 år sedan. Studier av sedimentens strukturer och deformationer visar att isen hade spridningscentra i högre terräng på fastlandet, vilket motsäger den rådande uppfattningen som förespråkar en koncentrisk is med endast ett centra ute i Karahavet.
Det pleistocena klimatet, det vill säga den tidsperiod som började för 2 miljoner år sedan och fram till idag, har präglats av omväxlande kall- och varmperioder (istider och mellanistider). Totalt har kanske 50 sådana växlingar ägt rum under Pleistocentiden. Den största och mest omfattande nedisningen under sen-pleistocen i området verkar ha ägt rum för 300-250.000 år sedan. Gammal glaciäris associerad med denna nedisningen finns kvar, begravd i sediment än idag.
Under kallperioder leder glaciärtillväxten på högre latituder till fundamentala ändringar i det globala klimatsystemet. Istäcken lika stora som kontinenter påverkar det regionala vindsystemet och ökar reflektionen av inkommande solljus. Dessutom sänks den globala havsnivån som följd av att vattnet binds i de stora isarna.
Avlagringar exponerade i kustklinter längs södra Karahavet i ryska Arktis har undersökts. Utifrån resultatet har man tolkat miljöutvecklingen som den återspeglas i de olika avlagringarna. Där ser man nedisningar i form av moräner och till och med bevarad gammal glaciäris. Mellanistiderna syns till exempel i form av marina lagerföljder, flod sediment och torvavlagringar.
Fokuseringen i undersökningen har varit att ingående studera de glaciala avlagringarna, i ett försök att utröna när och var den senaste Karahavsisen byggdes upp.
Ingående kunskap om klimatvariationer i gången tid krävs för att bättre förstå orsak och verkan när det gäller storskaliga klimatändringar, samt för att bättre kunna förutsäga hur det framtida klimatet kommer att utvecklas.
Hanna Lokrantz, Institutionen för geovetenskaper, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i geologi, med inriktning mot kvartärgeologi med avhandlingen ”Pleistocene stratigraphy, ice sheet history and paleoenvironment development of the southern Kara Sea, Arctic Russia” Fredagen den 7 juni 2002 kl 13.00. Disputationen äger rum i Stora Hörsalen, Geovetarcentrum, Guldhedsgatan 5 A, Göteborg.
Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2002/hanna_lokrantz.shtml
Kontaktinformation
Hanna Lokrantz, Göteborgs universitet
Institutionen för geovetenskaper, Geologi
Telefon: 031-773 2821
E-post: hanna@gvc.gu.se
Tanja Thompson, Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
