Solljuset kan förstärka effekten av miljögifter på växt- och djurliv
Naturligt solljus innehåller ultravioletta strålar, som i kombination med en viss grupp av miljögifter (PAH) kan ge kraftigt förstärkta effekter på djur och växter. PAH är ett samlingsnamn för polyaromatiska kolväten. De släpps ut vid förbränning och finns i till exempel bilavgaser och vedrök. PAHer kan även spridas till vattenmiljön via oljespill.
Vid tester på kräftdjur har Ann-Sofie Wernersson vid Göteborgs universitet sett att gifteffekten för vissa av dessa ämnen ökar flera hundra gånger då djuren belyses med naturligt sammansatt ljus. All rutinmässig testning av
kemikalier sker i laboratoriemiljö, och då tar man inte hänsyn till detta. Den gifteffekt som uppstår yttrar sig som frätskador på solbelysta delar och beror på reaktioner som sker inuti eller på ytan av organismen. Det räcker att djuret har lagrat upp ämnet i kroppen och först senare utsätts för solljus i rent vatten. Effekten är så pass kraftig att intaget av olika vitaminer och antioxidanter hittills inte har visat sig ge något betydande
skydd.
Eftersom PAH som släppts ut i miljön framför allt hamnar i bottensedimenten har Wernersson i sin avhandling valt att studera om gifterna kan utgöra någon fara för vattenlevande organismer. Ämnesgruppen lagras upp i kroppen och många ryggradslösa djur saknar förmågan att bryta ner ämnena. De
miljömässiga riskerna med fenomenet bedöms därför vara särskilt stora för denna grupp, även om liknande skador har observerats hos däggdjur, fisk, växter och grodor.
I en studie av sedimenten i Göteborgsområdet har två områden identifierats där kräftdjur fått en kraftigt förhöjd gifteffekt i ljus. Det ena området är Torsviken, en grund havsvik med flera sällsynta fågelarter. Viken är utsatt för många olika typer av utsläpp, bland annat från förorenat sediment som efter muddring har tippats i en närliggande bassäng. Det andra området ligger i innerskärgården (Hakefjorden), där man tidigare dumpade förorenade muddermassor. Idag ska endast rena muddermassor deponeras här. Utsläppen av många föroreningar minskar tack vare det miljöarbete som sker men det finns fortfarande höga halter kvar i sedimenten. Bedömningen av muddermassor tar inte hänsyn till halterna av PAHer utan den baseras oftast på förekomsten av tre ämnen (kadmium, kvicksilver och PCB). Wernerssons forskning visar att detta inte är tillräckligt.
De riktlinjer som är utvecklade för sediment måste omprövas för att även ta hänsyn till ljusinducerade effekter, särskilt i tillräckligt grunda vattenområden. UV-instrålningen ökar på grund av ett förtunnat ozonskikt.
Inte bara styrkan utan även sammansättningen av solljuset håller på att förändras och mer energirik strålning når jordytan.
Ann-Sofie Wernersson, Institutionen för miljövetenskap och kulturvård, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i miljövetenskap, med inriktning mot tillämpad miljövetenskap vid Göteborgs universitet med
avhandlingen ”Risk Assessment of PAH Phototoxicity in the Aquatic Environment”. Disputationen äger rum fredagen den 7 juni 2002 kl 10.00, i Stora Föreläsningssalen, Institutionen för miljövetenskap och kulturvård,
Carl Skottsbergs gata 22B, Göteborg.
Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2002/annsofie_wernersson.shtml
Ann-Sofie Wernersson
Göteborgs universitet
Institutionen för miljövetenskap och kulturvård, Tillämpad miljövetenskap
Telefon: 031-773 2986 (lämna meddelande på telefonsvararen)
E-post: ann-sofie.wernersson@miljo.gu.se
Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
