Sjukförsäkringens utformning har betydelse för sjukfrånvaron
Spelar kostnaden för att vara sjukskriven någon roll för hur länge man är borta från arbetet? Skiljer sig kvinnors och mäns sjukskrivningar åt? Beror en minskning i antalet sjukdagar på minskad sjukersättning eller ökad arbetslöshet? Dessa frågor studeras i två rapporter från IFAU: ”Assessing the effect of public policy on worker absenteeism” (även publicerad i ”Journal of Human Resources”) och ”Economic incentives and gender differences in work absence behavior” av Per Johansson och Mårten Palme samt Göran Broström (medförfattare till den sistnämnda rapporten).
Kvinnorna drabbades hårdare än männen av det tidiga 1990-talets regeländringar i sjukförsäkringen
I rapporterna konstateras att sjukersättningens utformning påverkar både kvinnors och mäns sjukskrivningsbeteende. Kvinnor är dock oftare sjuka än män. Detta är sannolikt den viktigaste förklaringen till att antalet sjukpenningdagar är högre bland kvinnor än män. På grund av detta kan man konstatera att sjukersättningsreformen 1991, som innebär högre kostnad för arbetstagaren vid sjukskrivning, drabbar kvinnor ekonomiskt hårdare än männen. Detta innebär också att den under 1992 införda arbetsgivarperioden, då de 14 första dagarna i en sjukfrånvaroperiod betalas av arbetsgivaren, kan ha bidragit till att inkomstspridningen mellan män och kvinnor har ökat. Historiskt sett har kvinnor ca 30 % högre sjukfrånvaro än män de första 14 dagarna i en sjukskrivningsperiod. Sjukskrivningskostnaden för företagen är således ca 30 % högre för kvinnor än för män. På en perfekt fungerande arbetsmarknad skulle denna kostnadsökning direkt slå igenom på lönen genom att kvinnor skulle få lägre lön än män. Det är möjligt att kvinnor, p g a den statistiskt högre sjukfrånvaron i framtiden, kommer att få det svårare att erhålla och behålla ett arbete jämfört med män.
Beror förändrade sjuktal på förändrad sjukersättning eller förändrad arbetslöshet?
Under 1991 ökade arbetstagarens kostnad för att vara sjuk dramatiskt: från 10 % till 35 % av inkomsten (för inkomster under 7,5 basbelopp) dag ett och till 20 % av inkomsten dag två till fyra. Under 1991 minskade också antalet sjukpenningdagar med ca 1,5 jämfört med 1990. Denna nedgång berodde sannolikt dock inte enbart på förändringen av sjukersättningen utan kan också ha orsakats av att Sverige gick in i en djup lågkonjunktur med stigande arbetslöshet. I rapporterna renodlas effekten av förändringen i både arbetslöshets- och sjukersättningssystemet. Den största delen av minskningen i sjukfrånvarodagar hänförs till den minskade sjukersättningen.
Bakgrund
Rapporterna baseras på uppgifter om 1 396 individers sjukskrivningar under åren 1990-1991.
Kontaktinformation
Vill du veta mer? Kontakta Per Johansson på telefon 018-471 70 86 eller via e-post: per.johansson@ifau.uu.se.
