Malariakontroll i Indonesien
I Indonesien förblir malaria ett folkhälsoproblem trots mer än 30 års tillämpning av ett malariakontrollprogram. I en avhandling som läggs fram vid Umeå universitet studerar Adi Utarini samspelet mellan malariapatienter och de särskilda ”malariaarbetare” som spårar de flesta av sjukdomsfallen.
På ön Java, där malaria förekommer i begränsad usträckning, är tidig upptäckt och kontroll av samtliga sjukdomsfall den huvudsakliga strategin. Eftersom de flesta fall diagnostiseras av ”malariaarbetarna” (Village Malaria Workers, VMW) i byarna studerar avhandlingen i första hand samspelet mellan malariapatienter och malariaarbetare i Jepara-distriktet på centala Java. I en beskrivande studie jämförs aktiv och passiv malariaövervakning under en 20-årsperiod. Dessutom studeras malarian ur ett samhällsperspektiv och, i ett långtidsperspektiv, hur samtliga malariapatienter sökt vård och samverkat med VMW.
Antalet malariafall i området varierade under 1990-talet och nådde en topp (3,5 per 1 000 inv.) under ett utbrott 1996-97. Andelen sjuka var nästan dubbelt så hög bland barn och ungdom under 15 år som bland vuxna. Metoden aktiv spårning av sjukdomen (Active Case Detection, ACD) var mer framgångsrik än den passiva varianten (PCD) för att diagnostisera sjukdomen, men den förstnämnda tar längre tid för att ge resultat. I Jepara betraktas malaria, som kallas katisen or panas tis, som en vanlig men mindre allvarlig sjukdomar. Det återspeglas i att det vanligaste beteendet bland patienterna är att inte göra någonting åt sina symtom. Otillräckliga kunskaper om malariasymtomen ledde också till fördröjningar när det gäller att känna igen och behandla sjukdomen. Om och när malarian uppfattades som viktig fanns god tillgång till olika vårdgivare, bland dem VMW: 87% av fallen hade behandlas av en VMW inom de första fyra dagarna. Samspelet mellan denna vårdargrupp och patienterna handlade huvudsakligen om medicinska frågor och malariaarbetarna var ofta bekymrade över att deras råd inte följdes.
Slutsatsen är att när Indonesien bygger upp ett decentraliserat vårdsystem bör malariarbetarna fortsätta med ACD-diagnoser i de områden där sjukdomen finns. Om tidig diagnos och sjukdomskontroll förblir huvudmålen för kontrollprogrammet bör metoderna för behandling i hemmet och enkla vårdåtgärder förbättras för att stärka malariarbetarnas roll.
Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och har titeln ”Evaluation of the User-Provider Interface in Malaria Control Programme: The case of Jepara District, Central Java Province, Indonesia”.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Steve W. Lindsay, University of Durham, Storbritannien.
Kontaktinformation
Adi Utarini är också knuten till Gadjah Mada University, Jogjakarta, Indonesien. Hon kan nås på via bitr. handledaren Lennarth Nyström, tel. 090 – 785 12 13.
