Kvinnor hinner inte alltid rehabiliteras
Privatlivets betydelse för rehabiliteringen vid sjukdomar i rörelseorganen borde uppmärksammas mer. Det menar socialmedicinaren Gunnel Östlund vid Linköpings universitet. En av hennes studier visar att kvinnor sjukskrivna för värk i rygg, nacke eller skuldror inte alltid hinner med sin sjukgymnastik eller arbetsträning för att hemmet tar för mycket tid. Sjukskrivna män har sällan sådana problem, eftersom deras hustrur sköter hushållet.
Gunnel Östlund har i sitt avhandlingsarbete undersökt hur patienterna själva ser på vad som hindrar eller främjar en återgång till arbetet efter en sjukskrivning. Hon har intervjuat 10 män och 10 kvinnor samt låtit ca 150 personer besvara en enkät.
Tre ”arenor” visade sig ha betydelse i sammanhanget: vården, arbetslivet och privatlivet. På privatlivets område handlade det om att få en rimlig arbetsfördelning i hemmet. I arbetslivet handlar det om att vara vad Gunnel Östlund kallar en ”avspänd arbetare”.
Linköpingsforskaren har identifierat fyra typer av arbetsidentitet hos sina intervjupersoner, beroende på i vad mån man drivs av egna eller andras krav samt i vad mån man känner sig trygg eller osäker i arbetet. Förutom typen ”den avspände arbetaren” (trygg i arbetet och driven av egen vilja) fanns också typerna ”den spände arbetaren”, ”arbetshästen” och ”arbetsnarkomanen”.
Hon tror att dessa olika identiteter kan vara något att utgå från i en diskussion om rehabilitering. Hon tror också att svårigheter att komma tillbaka efter en sjukskrivning kanske har mer att göra med en oförmåga att vila än med en bristande lust att arbeta.
– Mina intervjupersoner talade mycket om sin vilja att arbeta. Någon tyckte om att ha flera järn i elden, en annan sa att hon klättrade på väggarna om hon inte hade något att göra, en tredje kallade sig själv för arbetsnarkoman. Sådana personer har ingen dålig arbetsmoral. De behöver i stället uppmuntras att ta det lugnt och att ge tid åt sig själva, menar Gunnel Östlund.
Det är särskilt lågutbildade kvinnor med ansvar för hela hemarbetet som kommer i kläm. För dem är det extra viktigt att hitta sätt att på ett bra sätt foga in avslappning och rörelseträning i deras redan överlastade vardag, så att inte rehabiliteringen blir bara ytterligare ett krav.
På vårdens arena, slutligen, efterlyste de intervjuade kontakter med någon person som kunde känna ansvar för just deras fall: en ”professionell mentor” som skulle lyssna och stödja, och med vilken de kunde ha en regelbunden kontakt.
Gunnel Östlund disputerar den 6 december med professor Anne Hammarström från Umeå som opponent. Avhandlingen heter Promoting return to work – lay experiences after sickness absence with musculoskeletal diagnoses. Gunnel Östlund träffas på tel 0150-52 907, e-post gunnel.ostlund@ihs.liu.se.
